Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sitt eget förlag. En egen omständighet är, att
kritiken uttalade sig nästan lika ogynsamt om häftets
musikaliska som om dess litografiska värde.
Om den af de båda Webrarna förbättrade pressen var
samma förbättrade valspress, till hvars byggande
musikhandlaren Falter sedermera försköt penningarna,
är ej med visshet kändt. Förbättringen bestod deruti,
att denna press hade mycket tjocka valsar och hvarje
vals sin egen vefinrättning. Två arbetare måste
samtidigt vrida omkring dessa valsar för att ställa
så till, att sten och papper noga följdes åt och
det senare ej åkte förut. Så länge Senefelder sjelf
skötte den nya pressen, erhöll han goda aftryck;
men så snart han lemnade arbetarna på egen hand,
förstörde de merendels papperet för honom. Då nu
hela arbetet med skrifningen och etsningen hvilade
på honom och han i följd häraf ofta var hindrad
att öfvervaka tryckningen, utföll denna långt ifrån
väl. Han föll då på den tanken, om han ej medelst
öfvertryck skulle kunna öfverflytta notskriften på
stenarna. Derigenom, att noterna voro anbragta i
rätvänd ställning på papperet, måste äfven trycket
vinna i utseende, ty Senefelder hade ännu ej uppnått
någon synnerlig färdighet i konsten att skrifva
nottecknen omvända. Han gjorde nu en mängd försök
i denna riktning. För att få skriften att lättare
afsätta sig på stenen öfverdrog han det ännu oskrifna
papperet med ett i vatten lösligt ämne, hvartill han
begagnade stärkelse och gummi. På detta sätt kom
litografins vigtigaste ämne näst stenen, gummit,
i uppfinnarens händer. En dag, då han doppade ett
sådant med gummi öfverdraget skrifvet blad i ett glas
vatten, på hvars yta några droppar olja händelsevis
flöto, märkte han, att oljan fäste sig vid den feta
skriften, men deremot lemnade den hvita ytan helt
och hållet oberörd.
Denna iakttagelse gick ej förlorad för ett tänkande
hufvud sådant som Senefelders. Hvad oljan gör,
tänkte han, gör måhända äfven trycksvärtan. Han
ref ett blad ur en gammal bok, doppade det i
en gummilösning och utbredde med en svamp ett
lager af helt tunn trycksvärta deröfver. Ganska
riktigt: svärtan fäste sig blott vid bokstäfverna
och lemnade den öfriga delen af papperet hvit. Han
lade nu ett hvitt blad på det insvärtade, lät båda
gå genom pressen och erhöll sålunda ett temligen godt
aftryck af den gamla bladsidan. Förtjust öfver denna
framgång, skyndade han sig genast att undersöka,
om ej hans stenplattor skulle gifva samma resultat
som papperet. Han drog med en tvål ett streck på
en nypolerad sten, hälde gummivatten derpå och
insvärtade honom. Strecket tog åt sig svärtan,
men den öfriga delen af stenen bibehöll sin egen
färg. Härmed var, 1798, den egentliga litografins
kärna funnen, den erfarenhetssatsen nämligen,
att teckningen på stenen ej behöfver genom någon
särskild etsning upphöjas, utan genom dertill lämpliga
medel låter genast förvandla sig till en mycket
god tryckform. Tvålstycket blef förebilden till
det litografiska ritstiftet, ty detta är ingenting
annat än svärtad tvål, som genom vissa tillsatser
hårdnat. Äfven det flytande feta bläck, hvarmed han
hittills arbetat, blef nu genom tillsats af tvål
forbättradt. Genom sjelfstudium hade han skaffat sig
några insigter i kemin, och det kunde derför ej undgå
honom, att han måste behandla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
