Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfvertryck - Autografi - Zinkografi - Fotolitografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertrycker det på en annan sten, hvarmed man
sedermera verkställer den egentliga tryckningen, och
gömmer den första, tills ett nytt öfvertryck behöfves.
Autografi. Detta namn har man gifvit åt öfvertryck af
handskrifter. Saken sjelf begagnas ofta till hastigt
mångfaldigande af cirkulär o. d. Den stora fördelen
härvid är, att man endast behöfver låta litografen
gifva sig prepareradt papper och bläck för att, sedan
man lemnat honom sin handskrift, mycket snart erhålla
aftryck deraf. Bläcket måste vara tvålhaltigt; man
begagnar äfven ofta den vanliga tuschen. Papperet är
på skriftsidan öfverdraget med ett i vatten mjuknande
klister. Sedan det skrifna bladet blifvit på baksidan
fuktadt med vatten, lägger man det varsamt på den väl
torra stenen, öfvertäcker det med några blad hvitt
makulatur, tillsluter deckeln och låter stenen två
till tre gånger gå under pressen. Med tillhjelp af
vatten lossar man derefter bladet, gummerar stenen,
insvärtar skriften m. m. och företar slutligen tryckningen.
Zinkografi. Som surrogat för stenen förekommer vid
öfvertrycket i synnerhet zinken, och vi ha derför
äfven att tala om en zinkografi. Redan Senefelder
fäste sin uppmärksamhet på zinkens egenskaper och
sökte använda honom i stället för den litografiska
stenen. År 1823 hade hans anstalt i Paris på
industriexpositionen utstält små portativa pressar,
inrättade för tryckning med zinkplåtar. Sedan dess
har man flerstädes i England, Frankrike och Tyskland
syselsatt sig med zinkografin, dervid fäst stora
förhoppningar och trott sig kunna förlägga hela det
kemiska trycket från stenen på metallisk grund. I
vår tid har dock metallen fått en anspråkslösare rol,
sedan det småningom visat sig, hvartill han duger och
hvartill han icke duger. Stålpennan vill ej på zinken
gå rätt bra; deremot lyckas de på en ruggig plåt
gjorda svartkritteckningarna ganska väl; men något
företräde framför stenen har zinken ej heller här,
och metallens färg är för tecknaren obeqväm. Sålunda
återstår då endast hans användning till öfvertryck
och autografi. Med sin stora förmåga att suga
till sig feta ämnen upptager och behåller metallen
öfvertrycket ganska bra, men ger i allmänhet ej så
rena aftryck som stenen. Man preparerar med syra och
gummi; stundom användes äfven ett galläpleafkok för
att erhålla ett för färgen oemottagligt lager. Men
ett sådant, som bildar sig i stenens inre, uppkommer
ej i zinken, hvilket redan visar sig derutaf, att
en med terpentinolja från plåten bortvaskad bild ej
mera kan med valsen åter framkallas. Af samma skäl
är ej vid fäktningen vatten ensamt tillräckligt;
det måste vara försatt med gummi, sirap eller något
dylikt. Det oaktadt kan man aldrig vara fullt säker
för, att färgen ej skall fastna på den otecknade
delen af plåten. Ett obestridligt företräde framför
den tunga och bräckliga stenen har dock zinkplåten
i sin lätthet och hållfasthet.
Fotolitografi. Den nyaste uppfinningen på det
litografiska området är den, som låter ljuset göra
tecknarens tjenst. Vi ha verkligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
