Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagen om kraftens oförgänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och af utomordentligt större betydelse blir denna
synpunkt derigenom, att blicken derifrån kan tränga
in i naturens hushållning, och för honom uppenbaras
den genom fysikens säkra metoder vunna samt af
den obevekliga, men också derför allena ofelbara
matematiken bekräftade sanningen: att liksom ingen
den minsta del af det i verlden befintliga ämnet kan
gå förlorad eller helt och hållet tillintetgöras,
lika så kan ej heller någon del af hvilken kraft som
helst försvinna. Naturen blir hvarken fattigare eller
rikare, utom på former, i hvilkas frambringande och
förändring hon lägger i dagen en oändlig mångfald.
Samma ämnen, som för hundratusentals år sedan utgjorde
stenarnas verld, vattnen, växterna och djuren,
fogar hon ännu tillhopa, och samma kraftförråd,
hvarigenom företeelserna då kallades till lif,
finnes ännu i dag till. Sjelfklart är, att, då vi
tala om naturen, vi ej blott afse förhållandena på vår
jord. Här är fråga om hela den bestående verlden, den
i det omätliga fjerran sväfvande Sirius lika väl som
vår egen kropp, ty vi stå i fortfarande kraftutbyte
med verldens mest aflägsna rymder, skedde det också
endast derigenom, att jordklotet utstrålar en del
af sitt värme och derigenom bidrager till höjande af
verldsrymdens temperatur eller att vi träffas af den
svaga ljusstrålen från ett stjerntöcken.
Sedan man funnit, att värme kan förvandlas
till mekaniskt arbete, detta till elektricitet,
elektricitet till magnetism, magnetism åter till
mekaniskt arbete, ljus och värme, och att allesammans
kunna på det mest olika sätt öfvergå till kemiska
krafter, uppstod frågan, huru vida en bestämd
mängd värme motsvarade en bestämd mängd ljus eller
en bestämd mängd elektricitet. Denna fråga hade
framkallats genom den länge bekanta omständigheten,
att höjandet af en ångmaskins kraft fordrar en
ökad förbrukning af bränsle, som står i ett mycket
noga förhållande till verkningen. Ett visst belopp
mekaniskt arbete motsvarar följaktligen en viss
mängd värme. Samma värmemängd ger alltid blott samma
arbete eller kan alltid blott gifva samma arbete,
om hon helt och hållet förbrukas dertill och ej på
något sätt bortslösas, t. ex. genom utstrålning. Det
återstod att undersöka, om ett liknande förhållande
som det emellan värme och mekaniskt arbete äfven
egde rum t. ex. mellan detta och elektricitet,
och vidare mellan alla andra naturkrafter. Genom
de skarpsinnigaste metoder, på hvilkas beskrifning
vi här ej kunna inlåta oss, genom användande af
säkra mått, medelst hvilka de särskilda krafterna
kunde i sina verkningar mätas och till sitt belopp
på det noggrannaste bestämmas, lyckades man lösa
denna fråga derhän, att ett sådant förhållande ej
blott måste finnas, om de särskilda kraftarterna
skola kunna utbytas mot hvarandra, utan äfven i
verkligheten påträffas, att genom öfvergången af en
art i en annan endast qvaliteten, men ej qvantiteten
förändras. Liksom en bestämd värmemängd ger ett visst
belopp mekaniskt arbete, lika så motsvaras hon af en
viss mängd elektricitet, magnetism o. s. v., och dessa
stå åter sins emellan i samma noggranna förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
