Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha svårare att förflytta oss på marken, än om vi
under nu varande förhållanden ginge på en med olja
bestruken spegelskifva. På hvarje lutande yta skulle
vi halka, och på en horisontal skulle vi röra oss med
större svårighet, än vi nu gå på den halaste is. Ett
lokomotiv skulle ej ens olastadt kunna öfvervinna
den minsta stigning, ännu mindre fortskaffa någon
last uppför en sådan. Man vet ju, att lokomotivets
hjul vrida sig omkring utan att komma från stället,
om skenorna äro islupna eller genom någon annan
tillfällighet den vanliga friktionen blifvit minskad,
och häruti ligger förnämsta orsaken, hvarför man
gör lokomotiven så tunga, emedan man ej vågar låta
den för hjulens framåtgående nödvändiga friktionen
understiga en viss grad.
Det är friktionen, som gör, att vår jord erbjuder
oss anblicken af en fruktbar, grönskande yta. Ty
genom henne blifva grus, småsten och lemningar
af förvittrade klippstycken qvarliggande äfven
på en sluttande mark, så att der kan bilda sig
en fruktbar jordmån, hvari det organiska lifvet
utvecklar sig. Funnes ej friktionen, skulle vid
den obetydligaste afvikelse från horisontalplanet
allting, äfven det minsta stoftkorn, glida nedåt,
ända tills någon kant eller dylikt hinder åstadkomme
en uppdämning af den glidande massan. Allt löst skulle
erhålla samma rörlighet som en strömmande vattenmassa,
hvilken allt jemt sträfvar mot djupet. På detta
sätt skulle jordytan endast förete kala sluttande
ytor med trappformigt öfver hvarandra uppstigande
horisontala afsatser, på hvilka möjligen djur- och
växtlifvet skulle kunna utveckla sig, så vida ej
sådant hindrades af någon ny aflagring, och så vida
vattnets fördelning, hvilken naturligtvis vore en helt
annan än nu, medgåfve det. Floder och bäckar, som vi
nu se flyta fram öfver våra fält, skulle då ej finnas;
inom en jemförelsevis kort tid skulle regndropparna,
som nedfalla på de högsta bergen, ha uppnått de i
dalbottnarna bildade sjöarna. Att tänka sig alla de
följder, som skulle uppstå, om friktionen upphörde,
vore det samma som att sönderrifva vår naturs bok
blad för blad.
I de flesta fall kan man tänka sig friktionen sålunda,
att de små ojemnheter, som alltid förekomma på
kroppars ytor, gripa in i hvarandra, då en kropp genom
tyngdkraften eller af någon annan orsak pressas emot
en annan, och sålunda hindra ytorna att glida emot
hvarandra. Antingen måste dervid ojemnheterna utjemnas
eller ock den glidande kroppen, så att säga, upplyftas
öfver dem. Ju större derför trycket eller tyngden är,
desto märkbarare blir detta motstånd. Genom smörjning
utfyllas de fördjupningar, som förefinnas äfven i den
bäst polerade yta, hvilken derigenom blir mera glatt,
hvarigenom glidningen finner mindre motstånd. De
mot hvarandra glidande ytornas storlek har intet
inflytande på friktionen.
Friktionen är olika mellan olika kroppar. Så
t. ex. glider, som vi veta, en släde vida lättare
på is än på en gatas stenläggning, hvaraf vi kunna
sluta, att friktionen mellan jern och is är mindre
än mellan jern och sten o. s. v. Men dervid eger
alltid ett bestämdt förhållande rum mellan den kraft,
som erfordras att förflytta en last på en horisontal
yta, och lastens vigt, eller, hvad som är det samma,
kraften är proportionel mot lastens storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
