Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den optiska telegrafen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovanliga ord skola återgifvas, kan man äfven
signalera hvarje bokstaf särskildt.
Afsättas 20 af dessa tal för att utmärka sidor uti
en signaltabell, återstå 1 004 för att dermed uttrycka
bokstäfver, stafvelser, ord eller meningar på hvarje
sida. Sålunda kan man, genom att begagna två signaler,
deraf den första till utmärkande af sidans nummer
och den andra till utmärkande af bokstafvens (eller
stafvelsens m. m.) nummer på denna sida, angifva
20 080 olika uttryck, som i tabellen äro upptagna.
Kort efter det första telegraferingsförsöket mellan
Stockholm och Drottningholm anlades telegraflinier
till Karlberg samt till Fredriksborgs och Vaxholms
fästningar; två år derefter öfver Furusund och
Kapelskär till Grisselhamn och öfver Ålands haf till
Ekerö. Derefter anlades telegrafer mellan Göteborg
och Marstrand, mellan Malmö och Helsingborg samt
mellan Karlskrona och skansarna derutanför.
Under kriget 1808-1809 anlades ytterligare telegrafer
i Stockholms skärgård, nämligen till Gefle, Landsort
och Sandhamn. Efter krigets slut fingo telegraferna
likväl förfalla. Personalen afskedades, och de af
telegrafisterna, som lefde ännu 1836, då samma slags
telegrafer å nyo iordningstäldes, visste berätta,
att man efter krigets slut ej hade några vigtiga
meddelanden att fortskaffa. Inrättningen hade för
öfrigt att kämpa med stora ofullkomligheter. Dels
var missgynnande väderlek för det mesta rådande,
dels skola ordning och öfning saknats hos en del
af personalen, som hufvudsakligen var uttagen ur
landtvärnet.
År 1836 befalde konung Karl XIV Johan, att de
edelcrantzska telegraferna skulle åter uppbyggas. Till
general Akrell lemnades detta uppdrag, och han å sin
sida uppsökte en af 1809 års telegrafmän, ryttmästaren
Venus, som lemnade ritning på den edelcrantzska
telegrafen, samt d. v. kaptenen I. F. v. Heland,
åt hvilken närmaste öfverinseendet uppdrogs. Samma
år blefvo i Stockholms skärgård 10 telegrafer
uppsatta och bemannade, så att korrespondens kunde
ega rum mellan Stockholm och Dalarö, Sandhamn och
Vaxholm. Äfven i Göteborgs och Karlskrona skärgårdar
anlades samtidigt telegrafer. Vaxholmslinien
utsträcktes året derpå till Furusund och Dalarölinien
1838 till Landsort. Några år derefter utsågos
stationspunkter till Grisselhamn och ännu senare
mellan Stockholm och Göteborg, men företaget stannade
vid en utprickning på kartan. Afstånden mellan
stationerna vexlade från 1 till 1 1/2 mil. För att
få begrepp om tidsåtgången må nämnas, att en tid af
7 minuter erfordrades för att sända en kort depesch
från Furusund till Stockholm. Hastigheten var således
ganska stor, då man tager i betraktande, att mellan
nämda punkter funnos fem mellanstationer.
Jemte den optiska telegrafen vilja vi helt kort
beskrifva några andra, som under olika tider blifvit
föreslagna och till en del äfven utförda.
Iakttagelsen, att ljudet under sin fortplantning genom
rör mycket litet försvagas, föranledde den ofta nämde
napolitanen Porta att år 1579 framställa ett förslag
om anläggande af språkrörsledningar i stället för de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
