Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den optiska telegrafen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forntiden begagnade roparlinierna. Dessa akustiska
telegrafer hafva emellertid, oaktadt flera, bland
andra cisterciensmunken Gauthey, å nyo framkommit
med samma förslag, aldrig funnit någon vidsträcktare
användning, hvaremot man, till åstadkommande af
förbindelse mellan de särskilda lokalerna i större
etablissement, fabriker o. d., med fördel begagnar
sig af dem. De från Doull, Sudre m. fl. utgångna
förslagen att sammansätta ett bokstafssystem af
åtskilliga toner (musikaliska telegrafen) omnämna
vi blott för fullständighetens skull. Lika liten
användning ha de pneumatiska telegraferna erhållit. I
dessa tryckes luft genom ett rör och framkommer
vid andra ändan under vatten i form af luftblåsor
(Rowley 1838).
I sammanhang härmed må nämnas, att den svenske
ingeniören grefve P. A. Sparre 1866 erhöll patent i
Sverige på ett af honom uppfunnet signaleringssystem,
kalladt lufttelegraf, som redan förut var af honom
patenteradt i Frankrike och der kändt under namn
af sonnerie télégraphique, système Sparre. För
denna sinnrika konstruktion erhöll Sparre vid
verldsutställningen i Paris 1867 silfvermedalj.
Apparaten består af ett fint metallrör, som vid sin
ena ända är tillslutet af en liten kautsjukula eller
balong samt vid den andra af en cylinderformig kropp,
hvars botten utgöres af en tunn elastisk skifva af
kautsju. Då nu kautsjubalongen sammantryckes och
verkar som en liten blåsbelg, utskjutes den elastiska
skifvan i rörets andra ända. Denna skifvans utvidgning
användes som motor för en mekanisk inrättning, som
sätter en klocka i rörelse. Rörets inre diameter
behöfver ej vara mer än en linie, om också ledningen
skulle vara 2 000 till 3 000 fot lång. Detta nu
beskrifna telegrafsystem är i många afseenden
ganska användbart och täflar för närvarande med den
elektriska telegrafen i sådana fall, då det endast är
fråga om enkla signaler och korta afstånd, t. ex. vid
fabriker, i boningshus och i synnerhet om skeppsbord.
Med begagnande af lufttryck i gröfre rör har
man lyckats framdrifva enkom dertill gjorda
läderpatroner eller kapslar, i hvilka bref och paket
kunna inläggas. Då sjelfva depeschen och ej blott
dess innehåll härvid befordras, kunna dock dessa
inrättningar snarare hänföras till post- än till
telegrafbefordring. Ofta och i synnerhet vid kortare
rörledningar framdrifves patronen derigenom, att en
person sammantrycker en vanlig blåsbelg, som står
i förbindelse med röret. Vid större rördimensioner
och längre afstånd komprimeras luften med tillhjelp
af en ångmaskin, och som rörledningen ofta är
dubbel, kan luften äfven förtunnas på andra sidan
om patronen. I Berlin föreslogs 1865 af Siemens
och Halske en pneumatisk rörpaketpost mellan den
elektriska telegrafstationen och börsen, ett afstånd
af 2 835 fot. Denna inrättning, som äfven utfördes,
består af två utmed hvarandra löpande rörledningar,
sammanfogade af 15 fot långa jernrör af cirka 3 tums
diameter. Rörledningarna, som i båda ändarna stå i
förbindelse med hvarandra, äro omkring 3 fot nedgräfda
i jorden och bilda till och med kurvor af ända till 24
fots radie. Sedan den cylinder, i hvilken depescherna
blifvit nedlagda, instuckits i röret och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
