Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektriska telegrafin - Den galvaniska telegrafen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 1 februari 1753 och undertecknadt E. M., hvars
författare föreslår att leda 24 trådar från en station
till en annan, med hvilken man vill vexla samtal, att
lägga en liten med en bokstaf tecknad flädermergskula
vid hvarje tråd och under vägen isolera trådarna
med hållare af glas eller harts. Laddades nu vid den
ena stationen en tråd med elektricitet, skulle dess
motsvarande ända å den andra stationen attrahera sin
underliggande flädermergskula, och på detta sätt vore
det möjligt att hastigt telegrafera ord och satser. I
stället för flädermergskulor skulle man äfven genom
en enkel inrättning kunna sätta små klockor i rörelse.
Lessage i Genève konstruerade 1774 en
sådan telegraf. På hvarje tråd satte han två
flädermergskulor, hvilka, då tråden laddades,
repellerade hvarandra och sålunda antydde bokstafven.
Vid denna tid eller strax derefter syselsatte
sig flera fysiker med samma uppgift och väckte
många förslag. Af särskildt intresse synes det
af Lemond (1787) vara, hvilken i stället för de
24 trådarna blott anbragte en eller två och genom
antalet repulsioner af kulorna angaf bokstafvens
ordningsnummer. Samtidigt hade professor Boeckmann
ett likartadt förslag. De särskilda bokstäfverna
angåfvos af honom genom en eller flera gnistor,
grupperade inom vissa tidsintervaller. I Spanien
hade Bétancourt 1787 inrättat en telegraf mellan
Madrid och Aranjuez, hvilken bestod af laddflaskor,
som urladdades genom metalltrådar. Efter honom väcktes
dylika förslag äfven af Salva (1796), Cavallo
(1797) m. fl. I Lemonds försök ligger redan den princip,
som sedermera åter dykte upp i nåltelegrafen samt
i Morses apparat. Märkvärdigt nog, finna vi äfven
den ide, som ligger till grund för den länge och i
England ännu i dag använda visartelegrafen, redan
1816 angifven af engelsmannen Ronalds, hvilken på
båda ändstationerna lät uppställa fullkomligt lika
urverk och medelst dessa satte i rotation skifvor,
som voro på fullkomligt lika sätt betecknade med
bokstäfver. Skifvorna rörde sig bakom en skärm,
försedd med en öppning, genom hvilken observatorn
blott kunde se en bokstaf i sönder. Då den rätta
framkom, afbröts rörelsen för ett ögonblick medelst
elektricitet.
Vi se dock försöken med friktionselektriciteten
öfvergifvas, sedan en mycket lämpligare kraftform
upptäckts i galvanismen.
Den galvaniska telegrafens historia kan, såsom nu
tydligt är ådagalagdt, spåras till 1808, och äran
af att med klar insigt i frågan först ha beträdt
vägen tillkommer den tyske fysiologen Sömmering i
München. Det första uppslaget gaf det förhärjande
krig, som i århundradets början från Frankrike
utbredde sig öfver Europa. Denna folkens blodiga
samfärdsel utsådde ett frö, som för civilisationen
skulle blifva ett af de mest fruktbringande. Men
märkvärdigt är, att just den franska nationen,
hvars storartade resning gaf första impulsen
till de långvariga skakningarna, skulle sist och
ofullständigast tillgodogöra sig den nya uppfinningens
följder. Ännu 1846 satte sig deputerade kammaren emot
anläggandet af en elektrisk telegraf emellan Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
