Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunginstrumenten - Munharmonikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjutbart stämstift, som fast ligger an mot tungan
och bestämmer hennes svängningslängd; men denna
förändring är enligt sakens natur icke en sådan,
som kan företagas under spelandet. Hon är dessutom
endast inom vissa gränser möjlig och derför endast
användbar för tungornas stämning sins emellan. Af
svängningarnas vidd beror tonens styrka, och denna
är sålunda en följd af den vibrerande tungans större
eller mindre utslag i förhållande till den inverkande
luftströmmens styrka.
Mungigan består visserligen blott af en enda elastisk
metalltunga, och likväl kunna dermed mycket olika
toner frambringas. Detta tyckes stå i strid med
det nu sagda, men låter dock mycket lätt förklara
sig. Fjädern har visserligen i sjelfva verket
blott en enda bestämd ton, men det är ej denna ton,
som användes, utan endast den i munnen svängande
luftpelarens, och mungigans verkan beror således på
en annan princip.
Anslår man en stålstaf, och som en sådan kunna vi anse
tungorna, klingar han i och för sig mycket svagt. Hans
ton kan förstärkas derigenom, att man sätter honom i
förbindelse med en resonansbotten, och vidare äfven
derigenom, att man håller honom öfver en på sidorna
tillsluten luftpelare, hvars längd motsvarar samma
svängningshastighet. Anslår man t. ex. en stämgaffel,
hör man först endast de skrällande öfvertonerna, men
håller man hans svängande skänglar öfver öppningen
af en flaska och genom att hälla vatten deruti
ger luftpelaren vederbörlig längd, försättes äfven
denna genom metallmassans oscillationer i svängning,
och en ton blir tydligt förnimbar. Men nu kan man ej
blott göra en enda, den lika hastigt som stämgaffeln
vibrerande tonen, förnimbar, utan äfven alla de toner,
hvilkas svängningar sammanfalla med stämgaffelns
första, andra, tredje, fjerde o. s. v. utslag,
således i första rummet oktaven, derefter qvinten,
duodeciman, sexten o. s. v. Men alltid måste
dessa toner ligga djupare än de svängningar af
stålstafven, som uppväcka dem, och tvärt om, liksom
vid messingsinstrumenten den svängande luftpelarens
grundton måste vara mycket djup, om öfvertonerna skola
ligga hvarandra nog nära för att vara musikaliskt
användbara, måste här, om genom en svängande stålstaf
en serie af användbara undertoner skall frambringas,
antalet af dess svängningar vara mycket stort.
Med mungigan är detta förhållandet. Dess fjäder
svänger mycket fort. Den luftpelare, som deraf sättes
i rörelse och frambringar den hörbara tonen, är den af
munhålans och luftstrupens väggar inneslutna luften,
och genom deras sammandragning eller utvidgning göres
hon, liksom luften i flaskan genom påfyllning eller
uthällning af vatten, lämplig för anslående af de
mest olika toner. De flesta mungigor, många millioner,
förfärdigas i staden Steier.
Munharmonikan deremot företer olika stämda
metalltungor, så anbragta i en skifva, att de fritt
kunna slå igenom dennas öppningar och således råka
i svängningar, om de genom en luftström drifvas ur
sin jemvigt. Men för att de hvar för sig skola kunna
bringas att ljuda, befinner sig hvarje tunga i en
särskild cell, i hvilken man kan blåsa in luft. I
stället för en tunga äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
