Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskinens princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångutvecklingen med stor liflighet. Vätskan råkar genom
de deri uppstående gasblåsorna i häftig svallning:
hon kokar. Spänstigheten hos den från ett öppet
kärl uppstigande ångan måste hålla jemvigt mot
atmosfertrycket. Följaktligen erhåller man på detta
sätt alltid blott ånga af en atmosfers tryck. Den
från kokande vatten uppstigande ångan är ej varmare
än detta. Vi veta, att en stor mängd af det värme,
som tillföres, bindes vid ångbildningen och gör,
att ångan upptar ett mycket större rum än förut i
sitt flytande tillstånd. Detta bundna värme blir åter
fritt, när ångan å nyo kondenseras till vatten. Om
man fyller ett lufttomt kärl af 1 700 kubiktums rymd
med mättad ånga af 100° temperatur, trycker denna,
såsom nyss sades, med kraften af en atmosfer mot
kärlets väggar; samma tryck utöfvar luften mot de
yttre väggarna, hvarigenom jemvigt uppkommer. Införa
vi nu 5 1/2 kubiktum iskallt vatten till ångan i kärlet,
förlorar den senare på ögonblicket sin spänstighet;
hennes bundna värme, som qvarhöll henne i gasform,
öfvergår till det kalla vattnet och meddelar detta en
högre temperatur. Sjelfva ångan antar vid förlusten af
sitt bundna värme åter flytande form, och ha vi utfört
experimentet riktigt, bör kärlet nu i stället för 5 1/2
kubiktum innehålla 6 1/2 kubiktum af 100° temperatur.
Af detta experiment lära vi för det första, att af
det i ångan bundna värmet ingenting gått förloradt,
utan att det i fritt tillstånd återfinnes i det heta
vattnet; ty för att bringa 1 kubiktum vatten af 100°
till ånga erfordras jemt lika mycket värme, som
behöfves för att uppvärma 5 1/2 kubiktum från 0° till
100°. Vidare se vi, att då ångan genom afkylning åter
öfvergått till vatten, intar detta ett 1 700 gånger
mindre rum. Det uppstår följaktligen i kärlet, som vi
måste tänka oss tillslutet, efter ångans kondensering
ett rum af omkring 1 693 kubiktum, som är fullkomligt
tomt, emedan luften redan förut var utdrifven af
ångan. Inifrån göres sålunda intet motstånd mot det
yttre lufttrycket, hvilket följaktligen ensidigt
verkar utifrån inåt på kärlets hela yttre yta. Hade
kärlet den form, att en af dess väggar kunde skjutas
inåt, skulle detta ske med så mycket större kraft, ju
flera qvadrattums yta erbjödes det yttre lufttrycket,
d. v. s. ju större det vore; och om vi tänka oss
kärlet som ett vidt rör, nedtill försedt med botten
och i öfre ändan tillslutet med en rörlig kolf, ha
vi redan hufvudbeståndsdelarna af den atmosferiska
ångmaskinen.
Den i kärlet isolerade, d. v. s. ej i beröring med
vatten stående ångan af 100° temperatur förhåller sig
i afseende på värmets inverkan i det närmaste på samma
sätt som luften och hvarje annan gasformig kropp;
hon sträfvar vid värmeförhöjning att utvidga sig och
trycker med ökad kraft mot kärlets väggar. Men om
i det tillslutna kärlet, liksom i ångpannan, vatten
och ånga på en gång innehållas, blir förhållandet,
såsom vi strax skola få se, något annorlunda.
En vätskas kokpunkt beror, såsom redan är antydt, icke
blott af hennes natur, utan äfven af det motstånd,
som den bildade gasen för att blifva fri har att
öfvervinna. Derför kokar vatten på höga berg vid en lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
