Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskinens princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
temperatur, emedan lufttrycket der är mindre, och under
luftpumpen kan man få vatten af helt obetydlig
värmegrad att koka. Deraf följer, att då motståndet
ökas, blir en starkare upphettning nödvändig för
att frambringa kokningen och ångutvecklingen. Om
vatten och ånga af en atmosfers tryck finnas i en
på alla sidor tillsluten ångpanna, der ångan ej har
något utlopp, ha båda, som vi veta, samma temperatur,
nämligen 100°. Ångrummet har upptagit så mycken ånga,
som det kan, af 100° temperatur: det är, som man
säger, mättadt. Detta tillstånd kan emellertid ej
fortfara, om upphettningen fortsättes. Vattnet måste
upphettas till mer än 100° för att kunna utveckla mera
ånga; denna blir nu äfven hetare och af en större
spänstighet, ty ju mera ånga, som uppsamlas i det
tillslutna rummet, desto mera sammanpressas hon och
desto mera trycker hon mot vattnet. Ångtrycket ökas
nu ganska fort; det är vid en temperatur af 100°
lika med 1 atmosfer, vid 120° lika med 2, vid 144°
lika med 4 och vid 200° lika med 15 atmosferer. Då
vi ihågkomma, att ånga af 1 atmosfer trycker med en
kraft af 21,4 skålpund på hvarje qvadrattum af det
omslutande kärlets väggar, och taga detta tryck 4,
8 och 15 gånger, kunna vi förstå, hvilken oerhörd
verkan den sammanpressade ångan kan åstadkomma och
hvilken mekanisk effekt kan frambringas af en maskin,
hvars ångpanna med t. ex. 200 qv. fots yta uthärdar
ett tryck af 3 atmosferer.
Den frambragta värmemängden är härvid beroende af
kolförbrukningen, och för ångmaskinens teori och
bedömandet af dylika apparater är det alldeles
nödvändigt att kasta en blick på det regelbundna
sammanhanget dem emellan.
För att höja temperaturen hos en viss volym vatten
från 0° till 100° erfordras alltid samma värmemängd,
för hvars frambringande äfven samma kolmängd behöfves,
förutsatt att kolen äro af samma beskaffenhet. Å
andra sidan veta vi, att en bestämd värmemängd alltid
frambringar samma effekt, vare sig att denna består i
utvidgning eller ej. Sålunda motsvarar den värmemängd,
som erfordras för att höja temperaturen hos ett
skålpund vatten med en grad, ett mekaniskt arbete,
som förmår lyfta 1 skålpund 1 430 fot högt. Genom
förbränning af ett skålpund rent kol borde man kunna
lyfta 1 centner 3 mil högt, om det vore möjligt att
utan förlust förvandla hela den vid förbränningen
utvecklade värmemängden i mekaniskt arbete, men det
härigenom frambragta värmet förmår blott uppvärma
8 000 skålpund vatten en grad.
Vi ha som mått på det mekaniska arbetet antagit
tyngders upplyftande. Som bekant, brukas detta
vanligen i tekniken, och måttenheten skålpundfot
betyder ingenting annat än det arbete, som erfordras
för att lyfta ett skålpund en fot högt.
Så storartade resultat våra ångmaskiner än
kunna uppvisa, förmå de dock ännu ej på långt
när tillgodogöra hela arbetseffekten af det genom
bränslet frambragta värmet. Orsaken härtill ligger
dels deruti, att en stor del af det värme, som
utvecklas i eldstaden, ej kommer ångutvecklingen till
godo, dels deri, att värme bindes af vattnet vid dess
öfvergång till ångform, och slutligen deri, att ångan,
då hon lemnar maskinen, ännu har qvar största delen
af det värme, hon upptagit. Ångmaskinens fullkomnande
är derför en fråga af stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
