Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin dykarklocka, och hvad hon der finner,
det bringar hon med sig upp i dagen.
På hafvets och sjöarnas vida fält sköter hon sitt
fiskarvärf, och liksom det i fastlandets inre var
skogen, som gaf urinvånarna deras föda, är det vid
kusterna vattnet med sina alster, som ger menniskorna
hvad de behöfva till sitt uppehälle.
Jägarens och fiskarens yrken likna hvarandra deruti,
att de äro de äldsta, hvartill menniskans naturdrift
fört henne. Först småningom mildras det råa lynnet,
och genom ett skede, der det endast gäller att ta
för sig ur naturens hand utan att ge något igen,
går menskligheten öfver från jägarens och fiskarens
ståndpunkt till herdens och åkerbrukarens mera
hyfsade lefnadssätt. Fältens och boskapshjordarnas
alstringsförmåga vårdas och befordras genom menniskans
flit och omtanke, och nu mera är bergsbruket,
tillgodogörandet af stenrikets skatter, den enda
handtering, der man ej både sår och skördar.
Råämnets förädling är nu ett medvetet syfte; det är
materialet, hvarpå menniskan pröfvar sin kroppsliga
och andliga kraft. En sten må vara aldrig så ädel, en
malm aldrig så rik, äro de dock utan gagn, så länge ej
mennisko-arbete format och ombildat dem. Medan växt-
och djurrikets alster kunna i många fall omedelbart
användas till föda eller läkemedel eller till
kroppens beklädnad, få de mineraliska ämnena värde
först genom det på dem nedlagda arbetet, med undantag
möjligen af de fall, då, såsom förhållandet är med
en ovanligt stor diamant, sällsyntheten ger en sak
ett onaturligt värde.
Men genom menniskohand kunna många bland stenrikets
tillhörigheter ernå en ganska hög grad af förädling
och användbarhet, och sålunda bli äfven de döda
tingen, malmer och bergarter m. m., af den allra
största betydelse för menniskoslägtets odling och
välbefinnande.
Genom de i hårda hälleberget inneboende, slumrande
krafter och egenskaper af den mest olika art manas
menniskan till eftersinnande, huru dessa egenskaper
och krafter må på lämpligaste sätt väckas till lif
och göras fruktbärande, och medan arbetet med det
döda råämnet pågår, upptäcker hon der den ena nya
nyttiga kraften och egenskapen efter den andra. Ur det
grofva stenhuggararbetet har efter hand utvecklat sig
konsten att slipa, polera och gravera, och härigenom
åter har det blifvit menniskan möjligt att uppfinna
och tillverka nya redskap och instrument, medelst
hvilka handens färdighet ökas, ögats synförmåga
skarpes och menniskans sinne för det sköna i natur
och konst förädlas. För metallernas utbringande
har menniskan måst lära sig smälta och gjuta, och
vårt kemiska vetande, källan och grunden för vårt
kroppsliga välbefinnande, har utvecklat sig ur de
rön och erfarenheter, som våra förfäder insamlade
vid sina masugnar och kopparhyttor. Berg och sten
äro mensklighetens fotapall.
Då sålunda första vilkoret för tillvaron af ett växt-
och ett djurrike är, att de ämnen, som återfinnas
i den tjusande blomman, den aromatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
