Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - Jordens bildning och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit en enda omätlig gasformig kropp, och denna
storartade hypotes ha vi redan i andra bandet af
detta arbete, då vi talat om den betydande rol,
som värmet spelar i naturens stora hushållning, haft
tillfälle att i korthet beröra. Om vår egen planets
fysiska beskaffenhet hade man redan länge gjort
talrika iakttagelser, som ej allenast förlänade
nyss nämda hypotes en hög grad af sannolikhet,
utan äfven med öfvertygelsens makt nära på tvungo
till dess antagande. Men för alla de otaliga andra
verldskropparna hade dessa antaganden i allmänhet
endast den giltighet, som kan ligga i slutledningar
ex analogia, ty med undantag af den afplattning mot
polerna, som iakttagits å flera planeter, samt af
månarna och i synnerhet af den underbara ringbildning,
som omger Saturnus, hade man sig nästan ingenting
bekant, hvaraf man kunde sluta till himlakropparnas
materiela beskaffenhet. Men nu har spektroskopet
så underbart skärpt vår iakttagelseförmåga, att vi
kunna anställa fina observationer och mätningar på
områden, hvilkas allra allmännaste drag vi förut
ej kunnat uppfatta. Vi kunna afgöra, om den lysande
molnfläcken är en gyttring af särskilda fasta kroppar,
ungefär liknande det kornregn, som åkermannen,
då han kastar säden, breder ut öfver loggolfvet,
eller om han innehåller gasformiga ämnen, om i
hans inre finnes en tätare kärna,, samt om denna
kärna lyser med eget eller återkastadt ljus. Vi
kunna bestämma, om den klara stjernan omgifves af
en luftkrets eller icke, om hennes kärna har en
fast yta eller är vattenbetäckt. Men ej nog härmed,
åtskilliga observationer synas till och med vilja
gifva oss besked, huru vida stjernans skal är is
eller sten samt, i senare fallet, om denna stenskorpa
innehåller kristalliniska bergarter eller lerhaltiga
jordartade ämnen.
Om nu äfven mången slutledning af denna svindlande
art i afseende på sin bevisande kraft bör mottagas
med en viss varsamhet, kunna vi dock ej annat än
känna oss träffade af de snillrika sammanställningar,
som ledt till sådana dristiga antaganden.
Men jemte dem gifvas åtskilliga andra, som kunna med
rätta göra anspråk på mera trovärdighet och tillit än
blotta sannolikhetens, och då dessa antaganden visa
sig noga öfverensstämma med den föreställning, vi på
grund af jordiska iakttagelser måste göra oss om denna
vår bostads ursprungliga tillstånd, få de för oss
ökad betydelse, då de gifva bekräftelse åt åsigter,
hvartill vi på helt andra områden och på helt andra
vägar kommit. Allt nog, de bevis, jorden sjelf gifvit
oss för sitt en gång glödheta, smälta tillstånd, ha
vunnit alldeles nya och mycket kraftiga stöd genom
alla de olika utvecklingsskeden, motsvarande dem vi
tänka oss jorden redan ha genomgått, hvilka himmelens
här ställer för våra ögon.
Jordens bildning och utveckling. Af jordens
ansvällning rundt omkring eqvatorn tro vi oss veta,
att den unga planeten vred sig med stor hastighet
omkring sin axel, innan ännu någon tillhårdnad
stenskorpa hunnit omsluta honom. Betrakta vi Saturnus
och hans märkvärdiga ring, spåra vi der en vida längre
gående yttring af centrifugalkraften. Denna kraft var
der i följd af planetens snabbare rotation så stark,
att hon ej blott föranledde hopandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
