Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergsprängningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rensadt från allt stenslam samt sorgfälligt torkadt
med blår o. d., som virats omkring kratsen,
är det i ordning att laddas, hvarvid, om krut
begagnas som sprängämne, detta till erforderlig
mängd antingen hälles omedelbart i hålet eller
ock nedföres i en af tunt bleck eller oljadt papper
förfärdigad patron. Denna bor dock ej vara alldeles
fyld med krut, utan upptill tillslutas med två
i midten genomborrade små träskifvor på 1/2 till
1 tums afstånd från hvarandra, emedan den mellan
de båda skifvorna inneslutna luften betydligt ökar
skottets verkan. Patronen nedföres i hålet med den af
koppar eller messing förfärdigade fängnålen, som förut
blifvit instucken genom träskifvorna. Närmast krutet
eller patronen nedpackas litet mjuk lera, hvarpå
hålet efter hand fylles med torr lera, sönderbokadt
tegel o. d., som tillpackas hvarfvis med laddstake
och hammare, under det fängnålen ofta vrides, på det
hon ej må fastna. Nu pålägges ytterst litet rålera,
och fängnålen utdrages varsamt, hvarefter i den
derigenom bildade kanalen ned i krutet instickes en
med krutdeg besmord, torkad, smal trästicka eller en
spiralformigt lindad krutbestruken pappersremsa,
s. k. ryttare, i hvars öfre ända man fäster en bit
svafveltråd så lång, att under hans afbrinnande
arbetaren får tid att aflägsna sig tillräckligt långt,
innan skottet går af, då smärre stenflisor vanligen
slungas vidt omkring. I stället för fängnål och
ryttare m. m. användas mångenstädes spunna tändror,
innehållande krut.
Erfarna stensprängare veta att så afpassa krutladdningen,
att stenblocket jemt och nätt spränges löst från berget
utan att förflyttas, hvilket senare sker med tillhjelp
af spett, kilhacka m. m. I nyare tid brukar man ofta
tända med elektricitet. Detta är i synnerhet vanligt
vid sprängning under vatten eller när man vill uti ett
stort stenbrott skjuta många bergskott på en gång. Man
inför då antigen samtidigt med patronen eller ock
i fängnålskanalen de båda isolerade poltrådarna af
ett starkt galvaniskt batteri. Trådarna äro sins
emellan förenade medelst en mycket tunn platinatråd,
som går ned i krutet och genast kommer i glödgning,
så snart den elektriska strömmen genomilar honom. Man
kan med samma elektriska ström på en gång tända hur
många skott man behagar.
På liknande sätt gick man ock till väga, när man
under jernvägsarbetena vid Dover för vinnande af
utrymme ville spränga bort en del af den branta
Shakspereklippan. I berget indrefvos trånga
stollartade gallerier, hvilka laddades med flera
hundra centner krut, som sattes i förbindelse med ett
galvaniskt batteri. De långa gallerierna igenmurades
sedan, och krutladdningen antändes med det utmärkt
goda resultat, att den del af berget, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
