Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porfyr, melafyr, basalt m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beståndsdelar som graniten, kallas bergarten felsitporfyr,
hvilken vidare delas i fältspatsporfyr, qvartsporfyr
och glimmerporfyr, allt efter som det ena eller andra
af dessa mineral är det ämne, som företrädesvis finnes
utsöndradt i den täta grundmassan och alltså ger
bergarten dess porfyrstruktur. Med dioritporfyr
förstår man en finkornig eller tät dioritmassa
med deruti inneliggande kristaller af hornblende
och en fältspatsart. Vidare har man diabasporfyr,
trakytporfyr o. s. v.
För sin hårdhet, vackra teckning och egenskap
att antaga en glänsande polityr lämpar sig
felsitporfyren bäst bland alla stenarter till
material för praktfulla och tillika varaktiga
konstverk, såsom obelisker, pelare, urnor, vaser,
sarkofager, fotställningar, mosaikbord m. m. Att
denna felsitporfyrens användbarhet var känd äfven
af de gamla, derom vitna många, ännu bevarade
egyptiska och romerska mästerverk. Man begagnade
förnämligast tre olika felsitporfyrer, nämligen
röd eller egyptisk porfyr (porfido rosso antico),
utgörande en röd eller brunröd grundmassa med
små hvita eller ljusröda fältspatskristaller,
svart porfyr (porfido nero antico), hållande en
svart grundmassa med hvita fältspatskristaller
eller qvartskorn, och brun porfyr (porfido br un o
antico), med grönhvita fältspatskristaller i en brun
grundmassa. En under namnet mordiglione bekant grå
porfyr, med grå bottenmassa och gråa qvartskorn eller
fältspatskristaller, kom senare i bruk. De vackra
konstsaker, som tillverkats vid Elf dals porfyrverk
i Dalarna, visa, att äfven i Sverige förekomma
åtskilliga arter felsitporfyr af stor skönhet.
Italienarnas porfido verde antico är diabasporfyr
(fig. 12), som i en grön, mer eller mindre finkornig
eller tät grundmassa håller inströdda hvita
fältspatskristaller och mörkbruna, mörkgröna eller
svarta kristaller af augit. Beslägtade med denna
bergart äro gabbro, hvartill hör konstnärernas ver
de di Corsica, och hyperit. För sina sköna
färgskiftningar och sin förträffliga polityr begagnas
båda till förfärdigande af hvarjehanda konstföremål,
såsom bygnadsornament, grafvardar, bordskifvor,
vaser m. m. Vid Elfdals porfyrverk har sistnämda
bergart, en bland de vackraste man känner, fått
mycken användning. Äfven dioritporfyren, en dels grön-
eller svartgrå, dels grön- eller gråhvit grundmassa
med hvita kristaller af fältspat och mörkgröna af
hornblende eller uralit, antar, slipad och polerad,
ett ganska vackert utseende. Han förarbetas på Ural
till större och mindre arkitektoniska prydnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
