Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porfyr, melafyr, basalt m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Melafyr är en med de qvartsfria porfyrarterna
beslägtad finkornig eller tät, mycket seg och
hårdsprängd stenart af mångahanda färger, än brun
eller grå med dragning i rödt, än mörkgrön, än
nästan alldeles svart. Genom i grundmassan inbäddade
augit- och fältspatskristaller får han stundom ett
porfyrärtadt utseende. Mera ofta förekomma större
och mindre blåshål, hvilka vanligen äro fylda
med åtskilliga mineraliska ämnen, såsom kalkspat,
kalcedon, ametist, jaspis, agat och karneol. Han
kallas då melafyrmandelsten, hvilken ur teknisk
synpunkt är i synnerhet vigtig derför, att materialet
till de i laboratorierna begagnade agatmortlar och
till en otalig mängd nipper förskrifver sig från
melafyrmandlarna.
Fonolit, en i synnerhet i Tyskland, Ungarn och
Frankrike förekommande stenart, låter klyfva sig i
stundom rätt tunna skifvor, som vid slag af hammare
gifva ett klingande ljud, hvarför han ock blifvit
kallad klingsten. För sin skiffrighet begagnas han
mycket till mursten, trottoarer, trappor, gatläggning
o. s. v. I Dalarna har man påträffat honom, dock
endast i form af mindre rullstenar, som användts
vid Elfdals porfyrverk för tillverkning af smärre
arbeten, såsom smöraskar, saltkar, brefpressar m. m.,
hvilka lätt igenkännas af sin ljus- eller grågröna
finkorniga grundmassa med deruti inbäddade svartgråa
hornblendenålar, gulgråa eller blekröda kristaller af
zeolit samt här och hvar instänkta jernmalmsgnistor.
Trakyt kallar man en vulkanisk bergart, som nästan
uteslutande består af fältspatsarter. Han är hvit,
perlgrå, rödaktig, brun till nära svart, samt tät,
porös eller porfyrartad. Stundom klyfbar, användes
han då som bygnadssten. De äldre delarna af Kölndomen
bestå af trakyt. Han är en lättarbetad sten, som kan
sågas och täljas.
Basalt, en mycket allmän bergart, hvars egendomliga
förklyftning ger honom stor användbarhet, utgör en
högst finkornig eller tät, hård och fast massa af
vanligen svart, grönsvart eller gråsvart, mera
sällan svartbrun färg och består af flera mineral,
hvaribland i första rummet märkas augit och labrador
(en fältspatsart). På vissa trakter innesluter han
blåsrum eller håligheter, fylda med åtskilliga
mineral, såsom kalkspat, kalcedon, opal m. m.,
och kallas då basaltmandelsten. När deremot
blåsrummen äro tomma och då vanligen äfven af mindre
storlek samt liggande temligen tätt, får stenen
ett slaggartadt utseende och benämningen förslaggad
basalt.
Basaltberget förekommer ofta förklyftadt i än lodräta,
än lutande, vanligen fem-, sex- eller sjusidiga
pelare, hvilka hvar för sig stundom äro liksom ledade
med en platt eller klotformig afsöndring. Denna
pelarform utgör ett talande bevis för bergartens
s bildning af en förut glödande smält massa, som
genom den krympning, hon under sitt tillstelnande och
sin derpå följande afsvalning undergick, erhöll mer
och mindre lodräta, hvarandra skärande sprickor. Men
stundom afsöndrade sig de först stelnade skikten äfven
som koncentriska skal. Basaltpelarna förekomma äfven
krökta, men oftast äro de dock alldeles raka. Ej
sällan hafva de mer än tio fots höjd och så plana,
regelbundna sidor, att de kunna begagnas till poster,
trapp- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
