Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porfyr, melafyr, basalt m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin lägerplats vid Rhein och i Trier, och före dem
germanerna samt ännu tidigare de keltiska folkstammar,
som i de på tysk mark spridda grafhögarna lemnat
det enda beviset på sin forna dervaro, bröto vid
Niedermendig sina qvarnstenar, hvaraf i dessa grafvar
stycken, ja, fullständiga handqvarnar blifvit funna.
Stenhuggaren går först med ett trångt schakt ned
gqnom det öfverliggande, pelarformigt sönderbrustna,
mindre tjenliga basaltberget till den blåsfylda
qvarnstenslavan, och här vidgar han sedan efter hand
ut schaktet till ett underjordiskt stenbrott. Sedan
han från sidorna huggit löst ett rundt qvarnstensämne,
så stort som möjligt, bryter han upp det från dess
underlag; och hugger sedan qvarnstenen färdig,
hvarefter denna spelas upp genom schaktet.
Liksom många andra vulkaniska bergarter, är ej heller
denna allt igenom lika beskaffad, och således ej
heller hela hennes massa lika användbar. Den olika
tätheten, somliga delars förklyftning och andra
delars sönderskärfvande ha sin förklaring i det olika
afkylningssättet. Till en början var alltsammans
glödhett och smält samt antog före stelnandet en seg
degform. Afkylningen af lavaströmmens undre delar
försiggick under hela trycket af den ofvanlig-gande
massan. De kunde således ej skilja sig åt i mindre
stycken. Det öfversta lagret deremot föll vid
den med afsvalningen förenade krympningen sönder
i flisor och skärfvor, medan det derunder närmast
liggande stelnade jemförelsevis mera långsamt med en
tillstymmelse till utkristallisering af olika mineral
samt skilde sig i upprättstående pelare, hvilka under
tidernas lopp stundom genom vittring erhöllo en klot-
eller sferoidformig afsöndring. De under det starkt
förklyftade basalttäcket befintliga lager, vid hvilkas
afsval-ning, små glasblåsor af någon anledning
utvecklade sig och åstadkommo en porös textur,
äro, torra, mycket hårda. De särskilda mineraliska
beståndsdelarna hade här tid att behörigen utbilda
sig, och de utsöndrade kristallernas skarpa kanter,
de små blåshålen och deras glashårda väggar bidraga
hvar i sin mån att göra de af denna lava tillverkade
qvarnstenarna till det utmärkta fabrikat, de äro.
Obsidian är en glaslik vulkanisk massa, bildad
genom sammansmältning af fältspatsarter och qvarts,
vanligen svart och nästan alldeles ogenomskinlig,
men äfven brun, grön eller grå samt mer eller mindre
genomlysande. Han användes till smärre prydnader,
såsom halsband, Örhängen, perlor, berlocker m. m. I
Mejico och Peru gjorde de gamla infödingarna deraf
knifvar, yxor o. d., och ännu i dag tillverkas på
några af Söderhafvets öar af denna stenart lans-
eller pilspetsar.
När en vulkanisk bergart genom mängden af
gasformiga ämanen, som frigjorde sig under hennes
tillstelnande, fått ett skumlikt utseende, kallas
hon pimsten. Pimstenarna utmärka sig genom sin
svamplikt utbläddrade, glasiga massa och sin stora
lätthet. Deras användning som slip- och polermedel,
vid filtrering m. m. är allmänt känd.
Till senast omnämda bergarter ansluta sig närmast
de ofta mycket löst sammanhängande eller jordartade
stenmassor, som under tidernas lopp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
