Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porfyr, melafyr, basalt m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vattnets tillhjelp hopbakats af vulkanisk aska
eller söndervittrad lava, pimsten m. fl. eruptiva
bildningar, och som med ett gemensamt namn kallas
tuffer samt efter det olika ämne, hvaraf de bildats,
vulkanisk tuff, pimstenstuff, basalttuff, trakyttuff
o. s. v.
Många tuffer äro så lätthuggna och tillika så fasta,
att de kunna med fördel användas till bygnadssten, och
några så eldhärdiga, att de begagnas till utfodring af
smälthärdar, bakugnar o. d. Andra äro ett i synnerhet
för vat-tenbygnader mycket värdefullt murbruksämne,
som fraktas långa vägar. Till sistnämda klass höra den
i Rheintrakten förekommande pimstenstuff, som kallas
träs s, samt de under benämningen puzzolanjord
välbekanta vulkaniska tuffbildningar vid Napoli och
Rom, som de gamla romarna bröto i de förut omtalade
katakomberna. Bland märkvärdiga romerska bygnader,
hvarvid tuffer begagnats dels som bygnadssten, dels,
blandade med kalk, till murbruk, må nämnas Marcellus’
teater, kloakerna och Caracallas bad med hvalf bågar
om mer än 100 fots spännvidd, hvilkas storartade
ruiner ännu trotsa väder och vind. Murbruket till
Eddystones berömda fyrbåk består af lika delar släckt
kalk och puzzolanjord.
Sedan vi sålunda redogjort för de ur teknisk
och ekonomisk synpunkt vigtigaste plutoniska och
vulkaniska bergbildningarna, återstår att tala om de
nyttiga stenarter, hvaribland några för konst och
industri af synnerlig vigt, som man tillägger ett
annat bildningssätt. Flertalet ibland dem tillhör
de sedimentära bergarterna; dock skola vi äfven
emellanåt träffa på en eller annan, som måste anses
hafva på annat sätt tillkommit, såsom fallet är med
bergarterna qvartsit, glimmerskiffer och talkskiffer.
Qvartsit består i sitt rena tillstånd endast af
mineralet qvarts, men innehåller som tillfälliga
inblandningar glimmer, fältspat, hornblende,
granat m. m. Denna bergart, som vanligen i form
af underordnade lager eller oregelbundna massor
förekommer i de primitiva hufvudformationerna
och äfven i Sverige mångenstädes anträffas,
har rätt mycken användning vid glas- och
porslinstillverkningen, till utfodring af
masugnsställen, för beredning af eldfast tegel,
såsom flusstillsats vid åtskilliga metallurgiska
smältningar o. s. v.
Glimmerskiffer, en af de allmännaste primitiva
bergarterna, är en kristalliniskt skiffrig blandning
af hufvudsakligen qvarts och glimmer, hvaraf än
det ena, än det andra mineralet är till mängden
öfvervägande. Glim-merns färg bestämmer bergartens,
och man skiljer alltså mellan grå glimmerskiffer
och svart, den senare vida mindre allmän än den
förra. Bergarten låter i allmänhet lätt klyfva
och tukta sig, men duger ej till vattenbygnader
och grundmurningar. Deremot användes hon ofta till
trappsten och golfbeläggning samt, då qvartsen är
öfvervägande, till trottoarer och gatläggning. Några
tjockskiffriga, lagom qvartsrika arter begagnas till
qvarnstenar, såsom de från Gyttorp nära Nora, och
de mycket fmskiffriga till taktäckning. Ur teknisk
synpunkt vigtigast är den talkskiffern närmast stående
artförändring, som utmärker sig genom stor eldfasthet
och under namn af ställsten mångenstädes i Sverige
begagnas till murning af masugnspipor och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
