lösgjorda blocken, den ändlösa raden af kärror och ämnesblock, den ringlande kedjan af qvinnor, som på hufvudet bära korgar fylda med det odugliga stenaffallet för att kasta det på varpen, emellanåt den dofva knallen af ett sprängskott, allt detta gör på den besökande ett eget intryck. Men utom nu beskrifna dyrbara marmorsort och de förut omnämda mera ordinära, hvaraf den hvita mest användes till kaminer, badkar, brunnsinfattningar och möbler, den vanliga blå till parkettgolf, vaser och balustrader, den blåådriga fiorito till ornament, pelare och konsoler m. m., förekommer äfven i Serravezzas granskap den ädla statymarmorn. Han påstås till och med vara vackrare här än vid Carrara och i synnerhet utmärka sig genom sin likformighet samt i hög grad ega det kristalliniska utseende, i följd hvaraf mineralogerna kallat honom sackaroid. Han har en ren, mild hvit färg och är lätt att mejsla. De brott, som innehålla statymarmorn, ligga på södra sluttningen af Monte altissimo och så högt upp på det 6 000 fot höga, mycket branta berget, att man endast med möda kan komma dit och ofta ej har någon annan utväg att skaffa ned de lössprängda blocken än att låta dem hasa utför den svåraste branten. Utefter bergsluttningen har man på vissa afstånd uppfört murar eller, som de här kallas, bastioner för att sålunda vinna nödigt utrymme för stensprängningsarbetet. Marmorn förekommer ej här i några vidt utbredda lager, utan i mäktiga stockar, som ännu ej på flera århundraden böra kunna utbrytas och i flera hänseenden mycket likna, hvad geognosterna kalla en gångbildning. Af brotten, som ligga på höjden af det pass, hvilket från Serras leder öfver till Vezzas dal, må här nämnas det vid Trambiserra, i hvilket Michelangelo säges hafva arbetat, och vasajonebrottet, som upptogs 1821. Man har från denna höjd en underbart herlig utsigt öfver det nedanför liggande hafvet med dess öar. Vid klar himmel ser man här ända till Corsica, Elba, Genovas hafsbugt och, såsom det påstås, ännu mera aflägsna öar och fastland. Från denna höjd nedskaffades de marmorblock, som sedan gingo ända till S:t Petersburg för att användas till invändig beklädnad af Isakskyrkan. Altissimomarmorn hade i den täflan, hvartill kejsaren af Ryssland år 1842 inbjudit, besegrat carraramarmorn, och inom loppet af tre år lemnades från stenbrotten vid Falcovasa, Pola och Vincarella tillsammans nära 70 000 kubikfot den renaste statymarmor. Falcovasabrotten gifva den bästa sorten, men, såsom stenbrytarna säga, la madre natura li ha portato troppo alto - moder natur har lagt dem för högt. Detta ogynsamma läge är för statymarmorn så mycket menligare, som han vanligen hugges i mycket tunga block, hvilkas fortskaffande redan under vanliga förhållanden är förenadt med de största svårigheter. Det marmorblock, hvarur Dantes bildstod mejslades, hade en vigt af ej mindre än 1 880 centner. Då sådana ofantliga block omöjligen kunna på hjul nedskaffas från de högt och brant belägna brotten, sker det i stället medelst under dem