Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serravezza, Massa och Carrara - Gips och alabaster - Serpentinsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommande hvita kalkstenslager skulle kunna
af arkitekter och bildhuggare med fördel användas.
Gips och alabaster stå så till vida kalkstenarna nära,
som äfven deras basiska beståndsdel är kalkjord.
Gips utgör en kemisk förening af svafvelsyrad
kalkjord och vatten. Färgen ar vanligen hvit eller
grå, brottet finkornigt (sockerlikt). Den klaraste,
mest genomskinliga gipsarten kallas marienglas,
de täta eller finkorniga, rent hvita sorterna
alabaster. Vanligen tunt inlägrad mellan andra
bergarter, men stundom bildande hela bergmassor, är
han stensaltets trogna följeslagare. Såsom temligen
lättlöst, användes han sällan till bygnadssten, men
hans egenskap att genom glödgning förlora sitt vatten
och efter anfuktning åter begärligt insupa samma ämne
samt dermed hårdna till en fast massa gör honom mycket
användbar till rappning, stuckaturarbetenr aftryck
af byster och medaljer, gipsbilder, konstgjord
marmor, erhållen genom gipsbrukets (gipsstuckens)
utrörande med åtskilliga färgande ämnen, gipsförband
m. m. Obränd gips är ett förträffligt gödningsämne.
Af alabaster förfärdigade redan de gamla hvarjehanda
praktföremål; i synnerhet var han mycket omtyckt i
Egypten, der man med förkärlek använde denna stenart
ej allenast till förfärdigande af smärre vaser och
kärl att förvara salvor och smink uti, utan äfven
till invändig väggbeklädnad. Stenens lättarbetade
art lockade till anbringande af bildhuggerier och
inristningar. Många egyptiska tempelmurar bekläddes
med alabasterskifvor, hvarå fiskeri- och jagtstycken
m. m. funnits inristade. Hos grekerna, som ansågo
alabastern synnerligt passande till förvarande af
deras välluktande oljor och salvor, begagnades till
toalettprydnader mest kärl af detta ämne.
Nutidens alabasterindustri har sitt högqvarter i
Italien, der i synnerhet Firenze har att erbjuda
främlingen prydliga alabastersaker i det rikaste urvaL
Serpentinsten är en bergart, som, ehuru af helt
annan mineralogisk natur, likväl kan ställas bredvid
alabastern, emedan båda användas mera till allahanda
konstsaker än till egentlig bygnadssten.
Till sin hufvudmassa består han af ett vattenhaltigt
talkjordssilikat, mineralet serpentin, hvilket i
sin renaste form, då det kallas ädel serpentin,
genom sina vackra, glänsande gula och ljusgröna
färgskiftningar erhållit mångahanda konstnärlig
användning. Men vanligen innehåller bergarten jemte
mineralet serpentin äfven åtskilliga andra mineraliska
ämnen, hvaribland i synnerhet märkas svafvelkis,
magnetisk jernmalm, platina, asbest, glimmer,
bron-sit och diallag, emedan dessa inblandningar
ofta gifva bergarten en ganska utmärkande teckning
och färgskiftning.
Serpentinstenen, om hvars bildningssätt
vetenskapsmännen ännu äro mycket osäkra, men som af
några anses vara en metamorfoserad gabbro, är en mjuk,
nästan glanslös, massformig bergart af merendels
mörkgröna, men äfven röda, bruna och gråaktiga
färger. Vanligen är stenen enfärgad, men stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
