Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställe, der han trängt djupare in. Man föredrar i
sådant fall kronborren, som är försedd med två,
hvarandra rätvinkligt korsande skär. Båda dessa
borrformer finnas aftecknade å fig. 30, 31. Under
borrningen bör hålet vara till någon viss höjd fyldt
med vatten för att hålla det, som blifvit lösborradtr
uppslammadt. Efter hand blir dock detta slam så segt,
att det hindrar borrens nedträngande, och måste då
upptagas. Detta plägar ske med slamhemtaren, en
ihålig cylinder af jernbleck, hvars botten är inrättad
ungefär som de vid sugpumpar vanliga klaffventilerna
och som, sedan han nedfirats med en jerntråd eller
ett snöre af aloebast, ryckes flera gånger hastigt
upp och ned. Härigenom stötes ventilen upp, och
slammet tränger in. När sedan kärlet firas upp för att
tömmas, hålles den på en liten list hvilande ventilen
tillsluten genom trycket af det insugna slammet. Af
detta borrslam, innehållande borrmjölet, tagas
sorgfälliga prof, emedan endast dessa kunna gifva
någon upplysning om den kemiska beskaffenheten af
det berglager, hvari man borrar.
Det är dock lätt att förstå, att borrmjölet endast
kan ge ett ganska ofullständigt besked. Ofta kan man
visserligen deraf någorlunda se, om bergarten är af
lerig eller kristallinisk natur, om han innehåller
malmkorn eller salt eller kol. Man kan äfven
erhålla åtskilliga andra ganska goda och vigtiga
upplysningar. Men hvilken formation ett lager tillhör
(t. ex. den permiska eller stenkolsformationen), en
ganska vigtig omständighet, emedan man endast deraf
kan i många fall bedöma, om det lönar mödan att borra
vidare, huru skikten luta, hvilket är högst angeläget
att känna för bedömandet, på hvad sätt det derpå
följande arbetet med nya borrhål, schaktanläggningar
o. d. bör ordnas, dessa och många andra frågor kunna
endast besvaras genom att ur borrhålets djup upptaga
någorlunda stora, sammanhängande stycken. I många
fall lemnar oss borrmjölet till och med i tvifvel
eller ovisshet om stenartens struktur, alldenstund
borren ofta, och i synnerhet då berget är mycket
fast, ej förmår aflossa så pass stora stycken, att
de kunna gifva oss tillräcklig; upplysning. För att
kunna erhålla tillräckligt stora bitar har ingeniör
Kind konstruerat en ringformigt verkande boiur,
bestående af en ihålig jerncylinderr vid hvars nedre
del 6 till 8 efter radien stälda, smala mejslar äro
invändigt fastskrufvade (fig. 32). Vid begagnandet
af denna ringborr, hvarmed för öfrigt arbetas på
alldeles samma sätt som med andra borrar, qvarlemnas i
borrhålets midt en liten rund stenpelare eller kärna,
som efter erhållen lagom höjd bräckes af vid foten
och upptages med kiltången (fig. 33). Bräckningen
sker genom en till instrumentet hörande kil, som,
när den likaledes dit hörande starka jernhylsan vid
borrstångsapparatens nedsläppande redan hunnit fatta
om stenkärnan, drifves in mellan borrhålsväggen och
hylsan, hvilken derigenom med stor kraft kilas åt
motsatt led och bryter af kärnan. Vid instrumentets
upptagande håller samma kil kärnan säkert fast,
som ett från underjorden upphemtadt vitne, hvilket,
sedan det väl kommit upp i d»agen, likt en från
fienden tagen fånge, måste undergå det skarpaste
förhör o,ch den noggrannaste visitation. Fig. 34
återger utseendet af en sådan kringborrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
