Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur man går till väga vid instrumentets
hopsättande. Nära intill alla muttrar och skrufvar
äro de vanligen runda eller åttkantiga stängerna
smidda i fyrkant för att kunna stadigt fattas och
vridas med skrufnyckel, när stängerna skola skrufvas
till eller ifrån hvarandra. Hvarje stång är derjemte
nära sin öfre ända försedd med en utstående valk
för att kunna nedifrån gripas om med ett starkt
gaffeljern och hållas qvar i hängande ställning öfver
borrhålet. Hufvudstycket har nära sin öfre ända en
stark, rund ögla af 1 till 2 tums vidd, hvarigenom
ett långt tvärstycke inskjutes. Med detta tvärstycke
styres och vrides jordborren, som sålunda gräfver
sig ned i lösare berglager, såsom lera och sand.
I fast berg deremot sker arbetet på det satt, att
borrningsapparaten gång efter annan lyftes och
sedan åter hastigt nedsläppes, hvarvid effekten
åstadkommes genom det tunga instrumentets fall och
stöt mot bottnen af borrhålet. Hela borrstångssystemet
hänger ned från ena ändan af en oscillerande stark
hafstång, vickarmen eller balansen, som vid sin
rörelse uppåt lyfter borren. Denna lyftning tages
aldrig särdeles hög, emedan i sådant fall borren lätt
skulle brista sönder. Äfven nu behöfs ett tvärstycke
för borrens kringvridande, på det att borrmejseln ej
alltid må slå an på samma punkt i hålet. Men emedan
det nu är mera lättskött, än när det tillika skall
tjena till hafstång för sjelfva nedborrningen i
lösa lager, erfordras till dess handterande vanligen
endast en man. Borrens upptagande och nedhängning
ske medelst en vid en stark lina fäst hake och det
förut omnämda gaffeljernet.
Jordborrens vigtigaste del, understycket, får allt
efter borrningens ändamål och berglagrets beskaffenhet
mycket olika skapnad. Till borrning i sand och
lera användes ofta den i fig. 27 aftecknade form af
understycket, hvars nedre del då består af ett litet,
utefter ena sidan öppet, cylindriskt eller koniskt
afsmalnande jernrör, nedtill slutande med en
snackforimg, något utböjd botten. När detta rör under
starkt tryck vrides omkring i lera eller sand, fyller
det sig efter hand dermed, och understycket måste
derför emellanåt tagas upp för att rengöras. När
borrning skall ske i någon bergart, der nu beskrifna
understycke ej förmår skära sig ned, användes en vid
nedersta borrstången fastskrufvad borrmejsel af stål,
hvars skär bestämmer borrhålets storlek.
Såsom redan blifvit sagdt, sker borrningen nu medelst
stöt, i det man oupphörligt höjer och släpper den af
flera delar hopskrufvade, tunga borrningsapparaten,
som derjemte för hvar gång vrides något litet, så att
skäret efter hand träffar hvarje punkt af borrhålets
botten. Härigenom uppstår, liksom vid vanlig
stenborrning, ett smalt cylinderformigt hål, som
småningom allt mera fördjupas. Om den stenart, hvari man
borrar, ej är öfver allt lika hård eller seg, händer
lätt, att borrmejseln blir fastklämd på ett mjukare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
