Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. s. v., äro de medel, som användas till skadans
botande, afgörande bevis på det mått af duglighet
och insigt, som finnes hos arbetets ledare.
Borrningschefen bör bland annat se noga till, att
borrhålet alltid må vara behörigen skyddadt genom
rörinfattning, ty uraktlåtes detta i blind tillit
till det ofta sköra bergets egen motståndsförmåga,
inträffar lätt, att, såsom fig. 38 IV utvisar,
borrhålsväggen nedanför rörändan vid IVa ej kan
bibehålla sig, utan delar af bergmassan lossna och
halka ned i borrhålet, der borrens understycke
sålunda blir öfverhöljdt med sten och grus. När
sedan arbetsfolket söker med vindspel och häfs
tänger taga upp borren, är det lätt förklarligt, om
en borrstång blir bräckt samt att, om detta inträffar
vid den genom raset bildade urhålkningen, det bräckta
stycket, när det löstagits från borrstången närmast
ofvanför, med sin fria öfre ända faller in i denna
urhålkning. Förmannen för arbetet, som af sin öfver
borrningen förda dagbok alltid noga känner till
borrhålets djup och längden af hvarje borrstång,
gör kanske nu till en början bruk af en i ändan
kratsformigt böjd jernstång, IVb, som han for ned i
borrhålet och försigtigt vrider och flyttar hit och
dit, till dess han dermed fattar tag om det bräckta
stället af borrstången. Men när denna sedan skall
dragas upp, stöter måhända stångändan mot taket
i håligheten. I sådan händelse kan föga uträttas
med detta instrument, som man alltså försöker åter
vrida lös och taga upp. Möjligen kan man dock med
dess tillhjelp få någorlunda reda på urhålkningens
storlek. För att kunna bedöma, hvilka åtgärder nu
böra vidtagas, måste man söka så noga som möjligt
utröna bräckans art, och for detta ändamål nedskjutes
nu försigtigt en cylinderformig träkloss, vid hvars
nedre ända är fäst en med fönsterkitt fyld påse, anda
till det skadade stället, der genom den påtryckande
träcylindern det mjuka, smidiga kittet tar aftryck af
bräckan.
Med något lämpligt stålinstrument försöker man nu i
sjelfva bräckan afsåga den in i håligheten lutande
stången. Med mycken möda och besvär lyckas detta vanligen;
den afsågade delen halkar ned i borrhålet, ställer sig der
upprätt och kan nu tagas upp med en tång eller gripsax, I,
ofta äfven med kratsstången. Derpå försöker man med
borrgriparen (fig. 39), hvars nedre, invändigt gängade del
är trumpetformigt utvidgad, fatta tag i den ännu
qvarsittande delen af borrstångsapparaten samt skrufva lös
och taga upp den ena stången efter den andra. När man
sålunda arbetat sig ned till raset nära bottnen, användas
skiftevis slamhemtaren (fig. 40), for att suga upp det
fina gruset och slammet, och spett eller andra passande
verktyg, för att stöta och gnafva sönder det gröfre raset,
och på detta sätt kan man i lyckligaste fall vinna sitt
mål, d. v. s. besegra alla hinder för borrningens
fortsättande. Fig. 38 åskådliggör äfven en annan, stundom
inträffande skada, den nämligen, att en vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
