Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fabianska fallborren II fastskrufvad borrstång
blifvit afbruten. Gripsaxen I har blifvit nedförd
för att, om möjligt, dermed taga upp det afbrutna
stycket. När instrumentet skjutes ned på stångändan,
öppna sig omkring henne de båda saxskänglarna,
af hvilka endast en är på figuren synlig, och
nu gäller det att kunna så manövrera med dessa
nedtill hakformigt böjda skänglar, att de gripa
fatt under någon valk- eller ringformig upphöjning
på det brustna stycket och sålunda kunna föra upp
det med sig. Skänglarna sammanhållas medelst en
ring och kunna ytterligare hoptryckas genom en till
instrumentet hörande skrufinrättning. Stundom förmå
dock dessa hjelpmedel ingenting uträtta, och det
blir för ingeniören tydligt, att han ej kan taga upp
den söndriga apparaten i någorlunda sammanhängande
skick. Ett mekaniskt medel återstår dock ännu
att försöka, det nämligen att stycka sönder de
inotsträfviga apparatdelarna och taga upp dem bit för
bit, Det låter stundom sig göra att med goda mejslar
borra i stången, såsom borrade man i sten – ett
äfven i lyckligaste fall hårdt och otacksamt arbete,
alldenstund borrningen nu sker i rena jernet och till
och med i stål - och sålunda göra borrhålet rent; men
ofta hjelper ej ens detta experiment, som dessutom är
ganska äfventyrligt, emedan det lätt kan medföra nya
bristningar, och då blir ingenting annat öfrigt än
att använda kemiska medel, upplösa jernet och stålet
i syror, som försigtigt nedhällas till den höjd,
att de stå öfver de qvarsittande brustna delarna.
Medan borrhålet afsänkes, bör föreståndaren för
arbetet noga iakttaga hvarje förändring i bergets
natur, taga prof af allt borrmjölet och föra
noggranna anteckningar öfver det hela. Stundom
måste han med ett dertill inrättadt instrument taga
prof af det i djupet tillströmmande vattnet på den
punkt, der det framtränger, för att undersöka dess
mineral- eller salthalt. Slutligen bör han ock mäta
temperaturen på olika djup och anställa åtskilliga
andra observationer. Han måste, med ett ord, vara en
kunnig och pålitlig man.
En af kineserna sedan gammalt använd metod, borrning
med lina, har nu mera äfven kommit i bruk i Europa,
I vågräta berglager af lös beskaffenhet, men utan
benägenhet att spricka sönder eller falla i smulor,
såsom mergel, skifferlera och lös sandsten, kan man
borra med en tung stöt, som på sin undre, platta sida
är försedd med många små mejselskär. Det egentliga
borrningsarbetet består deruti, att man hissar
upp stöten till lämplig höjd medelst ett starkt tåg
eller en jernlina och sedan låter honom falla hastigt
ned. För att borrslammet skall slippa undan, är stöten
genomborrad. Ofvanpå hålen kan man, om man så vill,
anbringa slamhemtare, som genom sina ventiler suga
in slam, för hvar gäng borren faller. Arbetet med
denna enkla tillställning går jemförelsevis ganska
raskt, emedan det ofta återkommande, tidsödande
arbetet med borrstängernas af- och tillskrufvande
insparas. Metoden är dock ej lämplig i sten af olika
hårdhet, eller der berget vexelvis består af hårda och
mjuka, lutande skikt. För sådant berg är fallborren
den afgjordt bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
