Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufbrytningens ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så länge menniskan för tillfredsställandet af sina
behof endast var hänvisad till jordens yta med dess
djur- och växtverld, så länge hon ej förstod att vända
sig till nytta de i jordens inre förvarade skatter,
måste hon ha befunnit sig i en synnerligt tryckt
och hjelplös ställning. Hennes verktyg och vapen, på
en gång alster af hennes andliga öfverlägsenhet och
de oundgängliga vilkoren för, att hon skulle kunna
göra denna öfverlägsenhet gällande mot sin i fysiskt
afseende ojemförligt starkare motståndarinna, naturen,
förblefvo mycket ofullkomliga, så länge hon ej lärt
sig att göra dem af sten och metall. Härom kunna vi
mycket lätt bilda oss en föreställning, ehuru inga
traditioner af något slag finnas qvar från detta
mensklighetens första utvecklingsskede. Vår äldsta
historia börjar med en tid, då åtminstone stenens bruk
var kändt. Vi kunna visserligen urskilja epoker af
olika konstfärdighet i hans bearbetande, men längre
tillbaka än till de råaste försöken att medelst
knackning gifva flintan en spets eller egg kunna
vi ej följa vårt slägtes utvecklingshistoria. Men
om menniskan ännu under denna jemförelsevis nyare
tid måste ha fört ett osäkert och uselt lif, huru i
yttersta grad hjelplöst måste ej hennes tillstånd
varit, innan hon kunde förfoga ens öfver sådana
konstlösa hjelpmedel!
En mycket lång tid måste naturligtvis förgå,
innan stenens bearbetning och bruk efterträddes af
kännedomen och bruket af de särskilda metallerna. Den
förra låg nämligen öfver allt till hands, färdig
till nästan omedelbar användning, medan deremot
de senare, i följd af sin sällsynthet och sitt
maskerade uppträdande i de mest olikartade föreningar,
hvarutur de ofta endast med mycken omgång och möda
kunna framställas, för sitt begagnande förutsätta
ett afsigtligt sökande och ett på mångahanda rön
grundadt behandlingssätt. Det är sjelfklart, att
de metaller, som förekomma i naturen gedigna,
skulle i första rummet tilldraga sig menniskans
uppmärksamhet och liksom erbjuda henne sin tjenst. En
händelsevis gjord iakttagelse, att vissa mineral, om
de upphettades tillsammans med glödande kol, lemnade
metalliska ämnen, ledde efter hand dertill, att man
underkastade stenarter, som innehöllo sådana mineral,
en smältningsprocess, genom hvars småningom skeende
utveckling menniskan lärde sig bearbeta allt flera,
allt mera olikartade malmer och blef bekant med allt
flera metaller.
Näst efter de i gedigen form förekommande ädla
metallerna togos tidigast i menniskans tjenst de ur
sina malmer lätt utdragna metallerna koppar, tenn
och bly. Till dessa slöt sig först senare jernet,
hvars utbringande är förenadt med långt större
svårigheter. Den vigtiga rol, som jernet, sedan det
blifvit kändt, genast öfvertog som det förnämsta
materialet för verktyg af den mest skilda art,
innehades dessförinnan af bronsen, denna välbekanta
legering af koppar och tenn eller zink, som gifvit
en hel tidsålder dess namn.
När menniskan en gång lärt sig ur tenn- och
kopparmalmer frambringa brons samt deraf forma sig
verktyg, måste kulturen med ens gått med jättesteg
framåt. Nu hade man medel i sin hand att i bergens
inre uppsöka dessa malmer, som förut endast varit i
ringa mängd åtkomliga. Nu kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
