Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufbrytningens ursprung - Grufbrytningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man följa dem på spåren och tillegna sig dem i
allt större massor. Redan under bronsåldern drefs i
sjelfva verket också ett lifligt bergsbruk. Men hand
i hand med metallernas ökade användning gick äfven
menskligheten sjelf framåt. Ej silfret och guldet,
utan kopparn, tennet och jernet ha höjt och förbättrat
menniskans ställning, ty dessa metaller gåfvo
henne nycklarna till naturens omätliga skattkammare:
hammaren och mejseln, som krossa hälleberget, plogen,
som uppluckrar marken till sådd, lien, som afmejar
säden. Råämnenas tillgodogörande och konstnärliga
bearbetning ha endast genom dessa samma metaller
blifvit möjliga, och slutligen är vetenskapen,
i synnerhet naturvetenskapen, af dem beroende för
erhållande af de instrument och apparater, han för
sina iakttagelser oundgängligt behöfver; ja, många
af de vigtigaste perioderna i fysikens, kemins,
läkarkonstens, äfvensom i mineralogins, geognosins,
grufbrytningskonstens och maskinlärans af dem beroende
historia äro ingenting annat än särskilda kapitel i
metallernas historia.
Metallernas upptagande ur de rum, der naturen
nedbäddat dem, har alltså det största anspråk på vår
uppmärksamhet, och vårt närmaste syfte blir således nu
att ge våra läsare en öfverblick öfver det menniskans
verksamhetsfält, der arbetet afser råämnenas
framskaffande ur jordens inre. Malmbrytningen skall
tagas till utgångspunkt, men med den omfattande
betydelse, begreppet grufbrytning här erhållit, ha
vi derefter äfven att i någon mån syselsätta oss med
upptagandet af de fossila bränsleämnena och koksaltet,
med ädelstenarna o. s. v.
Grufbrytningens historia. Af det redan sagda framgår,
att grufbrytningens historia måste gå mycket
längre tillbaka än någon skrifven historia. På
Altai och i flera trakter af Ural har man i gamla,
små grufskärpningar påträffat verktyg af koppar,
ett bevis på, att der varande kopparmalmer brötos
på en tid, då denna metall ännu begagnades till
grufredskap. Dessa arbeten tillskrifvas tsjuderna, en
utdöd folkstam, i hvars grafhögar man jemte smycken
af guld påträffar sten- och kopparverktyg. Anda
långt norrut, på andra sidan Perm, ser man spåren
efter detta bergsbruksidkande folk i de stenvarp
och smärre grufsänkningar, som, då Peter den store
efter måhända flera tusen års hvila lät åter upptaga
bergsbruket i Altai och Ural, ganska ofta blefvo en
god vägledning för upptäckande af rika och betydande
malm-fyndigheter. Så var bland annat fallet vid
Zmeinogorsk på Altai och Bogoslofsk i Ural. Man
fann, att tsjuderna och de andra äldsta malmbrytande
folkstammarna gjort sig till godo endast den malm,
som förekommit i mycket lösa och söndervittrade
berglager; det fasta berget deremot förmådde de ej
spränga sig igenom.
Fenicer och egypter tillverkade sannolikt sina
bronser af zinkblenderika kopparkismalmer, som
mångenstädes förefinnas i form af gångar och lager,
samt drefvo handel dermed. Från dem härleda också en
del fornforskare de prydliga bronsarbeten, hvaribland
somliga med sirater af koboltfärgadt, blått glas,
som anträffats i de på tysk mark då bosatta kelternas
grafplatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
