Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmernas uppsökande och brytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan det 15:e århundradet har hon i många
länder ofta tagits till råds, och det ej blott för
upptäckande af malmer, utan äfven vid allahanda annat
skattgräfveri och letande efter gömdt gods. Då för
tiden trodde ej blott den simple grufarbetaren, utan
äfven hans förmän fullt och fast på den underbara
kraften hos detta instrument.
Med slagrutan letar man dock endast upp den metall,
som finnes i annat folks fickor. Det är väl sant, att
mången ännu får slagrutan att slå, der t. ex. vatten
finnes, men vattenådern skulle nog kunna fullt lika
bra anvisas utan sådant gyckelspel. Gammalt gruffolk,
som genom sitt yrke blifvit väl förfaret i bedömande
af de särskilda jordlagren, vet vanligen redan genom
undersökningen af en trakts ytförhållanden ganska
väl, hvar vatten bör stå att finna, men sedan tages
slagrutan fram, på det dess innehafvare må synas vara
i uteslutande besittning af konsten att utransaka
förborgade ting. Geografins, kompassens, hammarens
och jordborrens anvisningar utgöra säkrare borgen
för framgången af ett gruflföretag än alla slagrutor
tillsammans.
Sedan en fyndighet blifvit på något af de här ofvan
antydda sätten upptäckt, består det första arbetet
i hennes blottande. Synes hon ha en gäng- eller
lagerformig utsträckning, söker man utröna hennes
strykande i fält och stupning, hvilket sker genom
skärpning, då man antingen på ett enda ställe
gräfver och bryter sig rätt ned i berget eller ock på
liknande sätt undersöker berget utefter den riktning,
i hvilken man har anledning tro, att gången eller
lagret fortsattes. För undersökningar på djupet
begagnas bergborren, hvars mångsidiga, stora nytta
vi redan lärt känna.
Befinnes nu malmen brytvärd, har man först att
till erforderlig vidd bortschakta de tunnare
eller tjockare jord-, grus- och lerlager samt
det söndervittrade berg, som betäcka den fasta
hällen. Denna s. k. jordrymning, liksom äfven det
egentliga brytningsarbetet i sjelfva fyndigheten,
när hon, såsom t. ex. en brunkolsflöts eller ett
vaskberg, är af någorlunda lös beskaffenhet, utföres
med sådana verktyg, spade, hacka, spett o. s. v.,
som man vanligen begagnar vid upptagande af djupare
diken, grundgräfningar o. d. För arbetet i fasta
berget deremot använder man, allt efter dess olika
sammanhang, skiktning, förklyftning, hårdhetsgrad
o. s. v., en mängd andra olika arbetssätt och redskap,
som i ett föregående kapitel, der vi redogjorde
för stenbrytararbetet, redan blifvit i korthet
beskrifna. Till det då anförda är nu hufvudsakligen
intet annat att tillägga än det föråldrade bruket af
eldsättning eller tillmakning, som nu mera endast
undantagsvis ifrågakommer i särdeles hårdsprängdt
berg eller på ett och annat aflägset liggande gruffält
med god tillgång på ved.
Eftersökandet och utbrytningen af en malm- eller annan
fyndighet föranleda bildandet af underjordiska rum
och håligheter. Om genom ett förvändt brytningssätt
taket eller väggarna på sådana urhalkningar ej
göras nog starka, har man förr eller senare att
befara grufras. Genom sådana ras har bland andra den
bekanta stora stöten i Falu grufva uppkommit. De äro
för öfrigt ej sällsynta, och förfärliga olycksfall
ha sålunda mången gång timat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
