Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmernas formförhållanden - Malmernas uppsökande och brytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stenmassa, som är af annan beskaffenhet än det
omgifvande berget, hvarigenom det hela får utseende
af en stor stock. Då vi komma till bergsaltet, få vi
tillfälle att anföra exempel på sådana stockverk.
Malmernas uppsökande och brytning. Mången
malmfyndighet har blifvit upptäckt genom sitt
utgående i dagen eller genom aflossnade stenfynd,
som gifvit anledning till närmare undersökningar
i trakten. Mången fyndighet har äfven magneten
utpekat. Ofta har man af sådana benämningar på
berg, dalar, floder, byar m. m., som möjligtvis
kunde häntyda på något fordom der idkadt, men
sedermera öfvergifvet bergsbruk eller något
fordomdags der gjordt enstaka fynd, tagit sig
anledning att leta malm. Sådana namn äro t. ex. de,
som utgöra sammansättningar med orden grufva, hytta,
vask. slagg, hammare, smed o. s. v. eller med malm-
och metallbenämningar. Men mera tillförlitliga
bevis på ett forntida bergsbruk, och således
äfven en större anledning att söka uppspåra malm,
gifva de mångenstädes förekommande gamla varpen,
slagghögarna och skärpningarna. För den sakkunnige ges
således flera sätt, hvarmedelst han är i tillfälle
att med större eller mindre tillförlitlighet bedöma
sannolikheten af, att sådana malmletningar kunna leda
till något resultat.
Att på detta område mycken humbug fordomdags
bedrifvits i form af falska förespeglingar om rikliga
vinster och att mången skälm fann gräfningen
i andras fickor vara den mest inbringande, är
dess värre en obestridlig sanning. Ett af de
kraftigaste retelsemedlen härvid var slagrutan,
bakom hvars förmenta anvisningar sluga malmletare
ofta dolde sitt verkliga vetande och som ännu oftare
användes af samvetslösa personer för att med falska
förhoppningar underblåsa lättrogenhetens lystnad
efter gömda skatter.
Slagrutan är ett gaffelformigt klufvet eller med två
gaffelformigt utspirande mjuka och smala qvistar
försedt spö af hassel eller rönn eller ock helt
enkelt en smal, krokig gren. Vid instrumentets
begagnande tillgår på det åsätt, att de båda mjuka
qviständarna hållas med afviga händer i en sådan
ställning, att slagrutans storända lutar litet mot
jorden, hvarvid det märkliga påstås inträffa, att
instrumentet genom ryckningar och svängningar nedåt
ger till känna, när man befinner sig i närheten af
en malm- eller vattenåder eller någonting annat
fördoldt, hvad helst det än må vara, som man
för tillfället söker. Man har med henne bedrifvit
samma ofog som med bordknackningen, ty man fordrar,
att hon skall ge besked om allt möjligt. Vid det
mystiska förfärdigandet af en sådan trollstaf
hade man åtskilligt att iakttaga. De »jäfvaste»
slagrutorna voro de, som man, helst naken, midsommars-
eller nyårsnatten klockan tolf samt under bön om
välsignelsebringande kraft skar sig. De blefvo
formligen döpta och erhöllo namn. En god slagruta
skattades synnerligen högt. De ha mycket länge varit i
bruk, ty om man också ej vill ge slagrutans förfäktare
rätt i deras påstående, att Moses’ staf, hvarmed
han i ödemarken framkallade vatten ur hälleberget,
var ett sådant instrument, vet man dock med säkerhet,
att redan de gamla romarna kände till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
