Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufarbetarens lif och seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det undangömda lifvet i bergsbygden utan beröring
med det allmänna samhällslifvets stora pulsådror och
centralt belägna hufvudorter, det farliga arbetet i
de underjordiska rummen, nödvändigheten att under
den hårda kampen mot naturen nära ansluta sig
till yrkeskamraterna för att sålunda lättare kunna
uthärda det tunga arbetets mödor och farligheter,
allt detta har, hvar helst menniskan är syselsatt med
utbringande af jordens mineralskatter, påtryckt hennes
karakter en egendomlig prägel. I sådana trakter,
der grufhandtering sedan långliga tider idkats,
är den deraf upptagna befolkningen väsentligt olik
den kringboende allmogen. En allvarlig, lugn, sluten
natur, van att plötsligt gå faran in på lifvet och
i sådana ögonblick beslutsamt taga omständigheterna
sådana de äro och kallblodigt beräkna sättet för
sin egen och kamraternas räddning, dessutom ständigt
erinrad derom, att den enskilda, menniskans förmåga
gent emot naturkrafternas väldiga yttringar är
försvinnande liten, känner sig grufarbetaren intagen
af en sann Ödmjukhet, på samma gång hans själ höjer
sig genom det klara medvetandet om de inför håna ögon
åstadkomna stora verkningar, som mensklig klokhet,
uthållighet och sam-fäldt arbete med skenbart
ringa krafter framkallat. Nära anslutande sig till
sina bröder i arbetet, alltid beredd att hjelpa och
alltid i behof af en kraftig hjelp, som dock ofta ej
förmår afvända förfärliga olyckor, undergifven i det
oundvikliga, omsorgsfullt pröfvande alla företeelser
och med desto större skärpa, iakttagande allt, som
ligger inom området för gruflampans sken, ju mindre
detta område är, och derigenom förvärfvande sig djupa
inblickar i naturens, inre väsen samt uppfyllande
det utomkring i dunklet liggande med en liflig:
inbillningskrafts fantastiska skapelser af en art,
hvartill ofvan jord intet motsvarande står att finna -
sådan är grufarbetaren, sansad, allvarlig, trofast,
barnslig och kraftfull, hängande fast vid det gamla
och föga berörd af stundens vexlande seder och
bruk *).
Under jordytan upphör den vexling mellan
dag och natt, som solens upp- och nedgång
föranleder. Tidsindelningen blir en annan, och arbetet
fortgår oafbrutet. Grufbrytarens tid är ej indelad i
dagsverken, utan i skift. På många trakter räcker
ett sådant skift i 8 timmar och följes då af ett 8
timmars hvilskift, hvarefter ett nytt arbetsskift
åter vidtager. Tolf timmar af dygnet hvilar således
grufarbetaren, och under tolf timmar förrättar han
sitt mödosamma yrke. Då under dagjemningstiden alla
andra kunna se solens ljus halfva dygnet om, varar
for grufarbetaren solljuset endast 6 timmar, men äfven
af dessa få timmar måste det mesta användas till sömn.
Sådant kan ej vara utan inflytande på
karakteren. Öfver allt skall man ock finna, att
den del af befolkningen, som dväljes i grufvorna, i
flera afseenden skarpt och bestämdt skiljer sig från
de öfriga invånarna i samma trakt. Dessa arbetare
bilda med sina familjer samfund för sig, med sin
särskilda dygnindelning, sin egendomliga drägt, sin
egen författning, ja, till och med sitt eget språk. De
hafva flerstädes äfven sin särskilda rangrulla.
*) Denna karaktersskildring torde den svenske läsaren ej
så alldeles obetingadt vilja godkänna. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
