Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufarbetarens lif och seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knappe är i Tyskland den uråldriga, ännu brukliga
benämningen på den egentlige grufbrytaren, och
knappschaft betyder hela brytarlaget i en grufva
eller ett grufområde, medan alla öfriga arbetare,
bestående dels af knechte, som besörja uppfordring,
vattenlänsning m. m., dels jungen, fordom
tillsammans bildade das grubengesinde. Grufbefälet
utgöres af stigare, markscheidrar, skiktmästare,
bergmästare och bergshauptmän.
I grufvorna begagnas ofta ordet »fara» i stället för
»gå». Sålunda far man ned i grufvan, man genomfar
orterna, och att besigtiga en grufva källas att befara
henne. Allmänna benämningen på det, som brytes, är
berg, och detta kallas fattigt eller rikt allt efter
sin olika malmhalt; tomt kallas det, när det ej håller
den minsta portion malm. En utomordentligt värdefull
malm kallas ädel. Den vågräta riktning, bestämd efter
kompassen, hvari skikten fortsätta, kallas bergets
strykning; deras lutning mot horisonten kallar man
bergets fallande. Den undre begränsningen af en gång
eller ett lager kallar man dess liggande och den öfre
begränsningen dess hängande eller tak. Anbringandet af
ett schakt kallas på bergsmansspråk dess afsänkande,
och en gång, som bibehåller sig oförminskad nedåt,
så långt man kunnat spåra honom, fortsätter till
oändligt djup.
Sålunda har i grufhandteringen nästan hvart enda
begrepp sin särskilda, egendomliga, ofta rätt
uttrycksfulla och betecknande benämning. Jemfördt med
det moderna umgängesspråket, förekommer visserligen
bergsmannens språk främmande och svårbegripligt,
men detta kommer mest derutaf, att i förstnämda språk
de härledda ordens betydelse allt mer aflägsnar sig
från de ursprungliga stamordens, samt att man nu
ej längre inser sammanhanget mellan ett ords äldsta
betydelse och den användning, man i följd af en efter
hand fortgående förändring i språkbruket nu mera ger
samma ord. Bergsmannen är mindre ombytlig, och huru
kantigt och kärft hans ordförråd än må förefalla,
uttrycksfullt är det dock.
Detta bevisas bäst deraf, att många bergsmannauttryck
vunnit burskap i den för hela verlden gemensamma
vetenskapliga terminologin samt sedan fått allmän
användning i det praktiska lifvet. Sådana benämningar
äro zechsten, rothliegendes, talk, spat, blende, kis,
väcka och flöts, hvartill en mängd andra skulle kunna
läggas. Två metaller, kobolt och nickel, härleda sina
namn från den föga smickrande benämning (kobold, gast,
och nickel, sköka), hvarmed de gamla utmärkte sådana i
följd af sitt silfverlika utseende bedrägliga malmer,
hvilka då ännu ansågos vara alldeles värdelösa.
Liksom bergsmannens språk, företer äfven hans drägt
vissa egendomligheter, som under hela århundraden
troget bibehållit sig i många trakter, tillhörande
grufhandteringens äldre gren, malmbrytningen. I
stenkolsdistrikten, som nu mera taga vida större
arbetskraft i anspråk än malmgrufvorna, har i följd
af det mera fabriksmässiga sätt, hvarpå arbetet der
bedrifves, gammal sedvänja hållits mindre i helgd. På
Harz deremot, vid Freiberg, vid de belgiska bergverken
o. s. v. bibehålles ännu troget denna skilnad i drägt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
