Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufarbetarens lif och seder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkta genom olika uniformstecken. Framför
manskapets front har underbefälet sin plats. Vid
festliga tillfällen igenkännes hyttfolket genom sina
låga hattar och hvita skjortor, som sticka bjert af
mot grufmanskapets svarta drägt och höga hufvudbonad.
Bergsbruket med sina poetiska traditioner har äfven
sina egna fester. Grufarbetarnas skyddshelgon är
S:a Anna, efter hvilken Annaberg fått sitt namn. Man
ärar i henne silfrets moder, och i några af Böhmens
bergsstäder, der gammal bergsmannased bibehållit sin
ursprungliga friskhet, firas festligt S:a Annadagen,
i andra åter S:t Procopius’ dag. Denna senare firas i
synnerhet i Gutwasser, Birkenberg och Pilsen. Mässa
hålles med festlig musik, bivistad af hela den
högtidsklädda grufpersonalen, hvilken derefter
i procession, som den kommit, tågar tillbaka till
samlingsplatsen, der dagen slutas med festlig måltid
och dans. Liksom landtfolket har sitt slåtteröl,
firades äfven fordomdags i Erzgebirges grufdistrikt
på ett mera karakteristiskt sätt än nu, då en allmän
jemlikhet allt mer gör sig gällande äfven i fråga om
nöjen, ett så kalladt bergsöl, då alla till samma
grufva hörande arbetarfamiljer samlades på någon
vacker plats och i glädtigt lag roade sig med musik
och dans.
Emedan det i allmänhet faller sig svårt för den
enskilde att bestrida den ofta mycket kostsamma
anläggningen af ett bergverk, helst det utlagda
kapitalet kan anses nästan alldeles förloradt, om
anläggningen ej ger påräknad vinst, har i alla tider
varit vanligt att flera för en sådan anläggning
intresserade personer slutit sig samman till ett
bolag, gewerkschaft, som bestod af något visst antal
lotter eller parter, kuxen, hvaribland alltid några
afsattes för kyrkan, för staten, som öfverlåtet sin
rätt till fyndigheten, stundom äfven för skola och
sjukhus, hvilka myndigheter och anstalter åtnjöto
hela bruttovinsten af sina lotter. I det sachsiska
bergsbruket, och sedermera äfven på åtskilliga andra
ställen, var antalet lotter, hvari eganderätten
till en grufva delades, vanligen 128. Ej blott
grufdriften och förvaltningen, utan äfven en mängd
uppkommande rättstvister nödgade till anställande af
bergstjenstemän och inrättande af särskilda domstolar
med sin egen bergslagfarenhet.
Nu mera förlorar sig dock bergsmansståndet på flera
sätt allt mera i den stora massan af befolkningen. Den
uppblomstrande näringsfriheten borttager skrankorna,
som omgärdat detta yrke, den genom jernbanorna
underlättade samfärdseln bringar det i lifligare
beröring med den öfriga verlden. Äfven sina
privilegier måste det, der detta ej redan skett,
efter hand uppgifva. Bergsbruket blir en näring, som
står öppen för hvem som helst, och, såsom redan länge
sedan skett i England, Belgien, Frankrike, Ryssland
och Polen, blifva äfven i Tyskland och Sverige
bergshandteringens skråartade inrättningar, seder och
bruk, lagstiftning m. m. småningom utplånade. I mången
grufva och hytta, vid månget vaskverk arbeta redan
både qvinnor och män. I många stater ha bergsrätterna
blifvit afskaffade, och handteringen öfvervakas
af staten endast så mycket, som är nödvändigt for
dess framtida bestånd och till förekommande af alla
olägenheter för de kringboende. Man kan ej påstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
