Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruffält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hufvudmalmen är en på det hela temligen fattig
kopparkis, sittande dels i svafvelkis, dels i
qvarts. Derjemte förekomma äfven silfverhaltig
blyglans, zinkblende m. m. Något litet guld erhålles
ock.
Sveriges äldsta och mest berömda silfververk är
grundadt på Sala silfvergrufva, hvars glansperiod
dock i medlet af 1500-talet upphörde. Ar 1506 var
silfvertillverkningen störst, uppgående till 35
266 lödiga mark. Arbetsrummen började nära dagen
och uttogos under det svaga taket ända till 240
fot breda och med ändå större längd samt af ganska
betydligt djup. Sedan det fyndiga blifvit utsofradt,
lades det uppfordrade odugliga gråberget till en
del i varphögar öfver dessa samma rum, hvilkas tak
genom det fortgående tillmaknings-arbetet allt mera
försvagades. Sålunda fortsattes nu brytningen utan
qvar-lemnande af pelare eller band till takens och
klyftornas stöd och blef följaktligen allt mera
vådlig, till dess år 1571 tak och varphögar genom
två ras nedstörtade. Man var nu nästan alldeles
stängd från malmen och arbetet så farligt, att
dertill användes lifstidsfångar, samt så litet
gifvande, att t. ex. under åren 1607-1609, då det
var som sämst, erhöllos vid smältverken endast 47,
76 och 44 lödiga mark silfver. Oaktadt ras äfven
sedermera inträffat, böljade dock grufvan åter repa
sig under Gustaf II Adolf och hans efterträdare,
så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
