- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Tredje bandet. Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet /
150

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gruffält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När man färdas utefter sydvestra kusten af England
och uppnått den för alla sjöfarande välbekanta udden
Landsend, öppnar sig norrut en hvitglänsande,
sandig kuststräcka. På andra sidan det nära 300
fot höga Cap Cornwall ligger här Botallakgrufvan,
hvars djup, vid pass 440 fot, visserligen knapt är en
åttondedel af schaktdjupet i S:t Andreasberg på Harz,
men som dock genom sin egna beskaffenhet är en högst
märkvärdig företeelse. Genom sin rykande ångskorsten,
sina väldiga timmerverk och vimlet af upp- och
nedfarande menniskor och mulåsnor, genom sina magasin,
sina knarrande hjul och slamrande kettingar, sitt
pumpverk för ånga, som uppfordrar hela strömmar
underjordiskt vatten, genom hela sin inrättning
erbjuder denna grufva ett sällsamt skådespel. Hennes
märkvärdigaste egendomlighet är dock, att hon går
djupt ned under bottnen af hafvet, som vältrar sina
vågor öfver orterna i grufvan. Man måste ha starkt
hufvud och säker fot för att på den slippriga, ojemna
stegen, det enda medlet att befara grufvan, våga sig
ned i det nattliga, kolsvarta mörkret. Men der nere
utbreda sig långa orter och gallerier, på hvilkas
väggar värdefulla kopparmalmer tindra i skenet från
gruflampan, medan kärror, fylda med lösbrutet berg,
rulla fram på sina plankbanor. I det metallglänsande
bergtaket finnes ingen enda liten springa, som ej
återger det sällsamt brusande ljud, som framkallas af de
högt öfver besökarens hufvud fräsande hafsbränningarna,
stegradt, när stormen sätter hafvet i uppror, till ett så
öfver all beskrifning majestätiskt och fasaväckande dån,
att arbetarna då flockvis fly upp i dagen. Den besökande
måste, innan han beger sig ned, taga på sig en grufdrägt af
flanell, för att ej den plötsliga temperaturförändringen,
när han åter kommer ur den qväfvande hetta, som råder i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:21:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/3/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free