Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fossila bränsleämnenas bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat ställe, vid Dornassenheim och Weckesheim, ligga tre brunkolsflötser
ofvanpå hvarandra, åtskilda genom lager af lera, hvaraf man måste sluta,
att de hopsvämmade fossila massorna blifvit gång efter annan begrafna under
slam. Liknande förhållanden återfinner man på många andra ställen.
Brunkolslagren innesluta stundom lemningar af urverldens djur, nämligen
dels fiskar och snäckor, som lefvat i de vatten, hvarutur de sedimentära
lager, som betäcka kolflötserna, afsatt sig, dels nu mera utdöda däggdjur.
Dessa senare, hvilkas ben blifvit funna i kolflötserna, lefde i de skogar, der
materialet bildades till samma flötser och hvilka, dränkta i de gamla
torfmossarna, med dem genomgått alla de olika graderna af förvandling. Frukter
och bladlemningar från löf- och barrträd förekomma ganska ymnigt. De
tillhöra för det mesta länge sedan utdöda växtformer och utgöra de säkraste
kännetecknen för bedömandet af en formations ålder.
Öfver allt, der vi påträffa fossila kolaflagringar, finna vi aftryck och
försteningar af de växtformer, som gifvit upphof åt dessa aflagringar, mer eller
mindre talrikt bevarade. Ju äldre en formation är, desto mer afvika de henne
tillhörande djur och växter från de organismer, som nu lefva på jorden. I
många äldre brunkolslager midt inuti Tyskland och äfven mera nordligt hafva
de undre skikten bildats af en kanelträdet liknande trädart samt af sådana
ormbunkar och andra växtfamiljer, som nu endast i tropiska trakter
förekomma. Brunkolet tillhör närmast tertiärformationen, hvilken skiljer sig från
de föregående genom sin floras och faunas stora formrikedom och så till vida
är tydligt förbunden med nutidens naturförhållanden, att redan då åtskilliga
djur- och växtarter funnos, som ännu ega bestånd. Sådana formationer, t.
ex. qvadersandstenen och juraformationen, som äro äldre än de tertiära
bildningarna, innehålla endast nu utdöda arter, och går man ännu längre tillbaka,
visa oss stenkolsperiodens växtlemningar, att på den tid, då de grönskade och
blommade, växtriket utvecklade sig under helt andra förhållanden, att en
öfver hufvud taget vida högre värme samt en större fuktighet och kolsyrehalt
hos luften då möjliggjorde frambringandet af former, som nu alldeles saknas,
i en yppighet, hvarmed ingen nutidens urskog kan uppvisa någonting ens
någorlunda jemförligt.
»Vår tätaste, rikaste skog», säger en tysk författare, då han beskrifver
stenkolsformationen, »skulle, sammanpressad till stenkol, bilda en kolflöts af
ungefär endast en half tums mäktighet. Till bildande af en flöts om 20 fots
tjocklek skulle alltså åtgå ej mindre än 500 trädgenerationer, som för sitt
uppväxande fordrade minst 50 000 år. Alltså skulle många millioner år åtgå
för att med våra skogar och trädslag åstadkomma hundra sådana öfver
hvarandra aflagrade flötser. Men det fuktiga och varma klimat, som rådde på
uroceanens flacka öar, påskyndade i utomordentlig grad växtligheten hos
sigillarierna, calamiterna och ormbunksskogarna, och vi få derför ej tro oss kunna
mäta stenkolsformationens tidehvarf med den tid, träden i våra egna skogar
behöfva för sin tillväxt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
