Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufbrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt stor hetta för att med allt större
lätthet sätta ännu oantändt kol i stånd att börja
glimma samt sålunda underhålla branden och leda
honom vidare. En grufbrand börjar vanligen på någon
punkt i grufvan, som blifvit utbruten och der en
mängd kolstybb ligger hopad, men fortsätter sedan
äfven i oöppnade delar af flötsen och antager ofta
stor utsträckning. Allt jemt uppstigande rökpelare,
markens värme, jordras och insjunkningar vitna ofvan
jord om befintligheten af en sådan underjordisk
eldsvåda, medan hon under jord ger sig till känna
genom förändringar i de angränsande bergarterna,
genom deras förslaggning och glasering. Sålunda
förändrade bergarter har man mångenstädes upptäckt.
Bekanta exempel på en sådan grufbrand gifva
stenkolsflötserna vid Königshütte och Zabersche i
Oberschlesien. Heta ångor upptränga genom sprickorna
i det öfverlägrade berget, vattnet i ditledda bäckar
sönderdelas eller bortgår i form af ånga och varma
källor. Men genom sådana åtgärder står branden ej att
släcka. Man dämmer omkring den brinnande flötsen med
lera och afskär, så godt man kan, allt lufttillträde,
men lyckas dock sällan hindra elden att gripa vidare
omkring sig.
Vid Planitz i närheten af Zwickau har sedan 300–400
år en värdefull flöts brunnit och brinner ännu i
dag. Trots alla släckningsförsök, och oaktadt schaktet
flera gånger blifvit igenfyldt samt underjordiska
dammar anlagts, skrider dock grufbranden allt jemt
framåt, nu på ett djup under jordytan af mer än 210
fot. Han ger sig till känna genom en hög jordvärme
och de på åtskilliga punkter uppstigande dunsterna,
hvilka stundom lukta som klor i ett blekeri. Värmen
hindrar på vintern snön att ligga qvar. Redan på
jemförelsevis ringa djup blir hettan så betydlig,
att man dervid kan koka ägg. Ett kapital om flera
millioner brinner visserligen här efter hand uppr
men det genom förbränningen utvecklade värmet går
dock ej alldeles gagnlöst bort. Den nu mera aflidne
dr A. Geitner, berömd för sina talrika upptäckter på
kemins område, föll på den tanken att tillgodogöra
denna kolbrand för uppvärmningen af drifhuslika
trädgårdsanläggningar, en tanke, som han äfven på
det mest lyckade sätt utförde.
Äfven vid Duttweiler i baierska Pfalz härjar
en liknande jordbrand sedan århundraden, måhända
årtusenden tillbaka i en 12 fot tjock kolflöts. Det
brinnande berget ryker som en vulkan, och de ur
bergspringorna framträngande ångorna innehålla
sublimeradt svafvel, salmiak m. fl. ämnen, som
der afsätta sig. Den underjordiska elden har bränt
skifferleret rödt. Genom kemisk sönderdelning och
omsättning ha bildats svafvelsyrad lerjord och
vitriol, som förr användes till beredning af alun
och jernvitriol.
Brunkolslager fatta likaledes ofta eld. Det
böhmiska Mittelgebirge, såsom vid Aussig, Teplitz,
Bilin m. fl. ställen, och trakten af Meissner-
och Habichtswald i Hessen kunna uppvisa många sådana
fall. På somliga ställen har kolflötsen .redan brunnit
alldeles ut och flötsens tak förvandlats till fasta,
hårda slagger (jordslagger) eller jaspisartad sten,
stundom innehållande växtaftryck (porslinsjaspis).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
