Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exploderande gaser - Grufbrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetare. Den hemskaste bland alla af sådana
explosioner framkallade olyckor var dock den, som
egde rum vid Plauen i Sachsen den 2 augusti 1869 och
kostade 279 menniskor lifvet. Det var på en måndag. En
qvalmig luft och lågt barometerstånd hade föranledt
en lifligare gasutveckling under näst föregående
dag, då grufvan varit öde. Hon innehöll nu således
explosiva gasblandningar. Af de 400 arbetarna foro
klockan 4 på morgonen 279 ned under ledning af fyra
stigare och två, öfverstigare, och en fjerdedels
timme senare inträffade den förfärliga explosionen,
Ur schaktet Segen Gottes sköt en rökpelare upp med
ett så våldsamt lufttryck, att en stark jernport
ofvan jord krossades i spillror och taket på
hufvudbygningen skadades. När några minuter derefter
rökmoln vältrade upp äfven ur ett annat schakt,
låg den förfärande tanken nära till hands, att den
exploderande luften gått fram genom samtliga orterna
och dödat alla arbetarna. Så förhöll det sig, ty värr,
äfven. Endast fyra gossar lyckades rädda sig. De voro
syselsatta med något arbete i närheten af schaktet,
kastades af lufttrycket mot schaktväggen, ilade i
dödsångesten upp på farställningen och hunno gifva
signal att blifva upphissade, innan schaktet fyldes
med grufröken. De utströmmande gaserna afskuro länge
äfven ofvan jord all möjlighet att nalkas och försöka
komma de olyckliga till hjelp. De voro hemfallna åt
en oundviklig död.
Huru tanklöst grufarbetarna i liknande fall bete
sig, och huru ytterligt besinningslöst de umgås
med det skyddsmedel, man gifvit dem, visar en
tilldragelse i stenkolsgrufvan Picquerey 1844. En
arbetare, som fick se, att grufgasen brann inuti
hans säkerhetslampa, slängde henne långt ifrån
sig, hvarigenom metallväfnaden skadades, gasen
i arbetsrummet tändes och exploderade, så att 29
menniskor blefvo offer för hans tanklösa beteende. Vi
vilja ej uppehålla oss vid en utförligare skildring
af dylika explosioner. Tidningarna innehålla allt
för ofta berättelser om nya tilldragelser af denna
art, som endast bekräfta den gamla sanningen, att
hos mängden förtrolighet med faran alstrar liknöjdhet
och öfverdåd.
Der luftvexlingen i en grufva med tillhjelp antingen
af kraftiga luftsugningsapparater eller, såsom vid
Kladno, af fyreldar behörigen skötes samt arbetarna
äro aktsamma med sina lampor, bör någon gasexplosion
ej gerna kunna inträffa.
Grufbrand. Att ett så bränbart ämne som fossilt
kol kan af hvarjehanda anledning råka i brand, är
temligen sjelfklart. Men en sådan antändning kan ske
ej blott genom oförsigtigt handterande af ljus och
eld eller genom exploderande grufgas; hon kan äfven
uppstå af den starka hetta, som åstadkommits genom
någon liflig kemisk naturprocess, såsom syrsättning
af svafvelkis o. s. v. En sådan kemisk inverkan
kan dock i allmänhet ej försiggå utan medverkan
af atmosferisk luft. Har alltså i en grufva sjelf
antändning egt rum, äro förhållandena vanligen sådana,
att förbränningen underhålles genom oupphörligt
tillströmmande syre. Och om äfven detta lufttillopp
ej är jiog lifligt för att åstadkomma en förbränning
med klar låga, utvecklas dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
