Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltets betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villebråd fram till saltsleket, för öknens kamel
är en bit stensalt den yppersta läckerhet, och de
skygga, vilda bufflarna draga i skaror ned från de
gröna prärierna till Missouris saltbemängda strand,
der jägaren bidar dem.
Men medan sålunda koksaltet för menniskan och de högre
djuren är ett vigtigt näringsmedel, verkar det deremot
på ett stort antal af de lägre djuren, äfvensom på
många växter, som ett förstörelsebringande, snabbt
dödande gift. En landsnäcka, beströdd med salt, dör
inom kort, en groda omkommer snart i salt vatten,
bladen på många örter skrumpna, om de besprutas
dermed, och gräs och alla sädesslag gå ut. Men å
andra sidan finnas ock rätt många djur och växter,
som lefva och frodas uteslutande i salt vatten samt
dö i sött.
Hvem känner ej till de många olika sätt, hvarpå salt
användes, till bevarande af kött och grönsaker,
till insaltning, vid klor- och salmiaksberedning,
vid färgning och garfning, för tillverkning af soda,
detta i såpsjuderierna och glashyttorna oumbärliga
råämne. Hvarken den mäktigaste furste eller den
armaste tiggare kan umbära denna enkla spis. Salt
är lika nödvändigt som luften, och likväl ser man
nästan hvar enda stat, till oberäknelig skada för
boskapsskötseln, industrin och invånarnas kroppsliga
välbefinnande, genom de mest betungande pålagor
fördyra denna ytterst vigtiga nödvändighetsvara.
Såsom redan blifvit sagdt, har detta ämne på jorden
en stor utbredning. Det kan alltså på flerahanda sätt
erhållas, och ehuru vi för närvarande egentligen
endast hafva att skaffa med tillgodogörandet af
råämnena från jordens inre och först längre fram skola
särskildt afhandla vattnet och dess skatter, se vi
oss likväl tvungna, om ej framställningens sammanhang
skall lida, att redan nu betrakta saltet äfven i
upplöst form, sådant det förekommer i saltkällorna
och hafsvattnet, och i synnerhet redogöra för de
metoder, medelst hvilka saltet äfven i denna form
kommer menniskan till godo.
Saltet, vanligen kalladt koksalt, är en kemisk
förening mellan en mycket lätt metall, natrium, och en
egendomlig, giftig gasart, benämd klor. Klornatrium,
såsom den kemiska benämningen lyder, löses i vatten
i sådant förhållande, att 100 delar rent vatten
upptaga 27–28 delar af det torra saltet. Det är i rent
tillstånd hvitt och genomskinligt som is samt bildar
ku-biska kristaller. Det i naturen förekommande berg-
eller stensaltet påträffas ofta i kristaller af denna
form och så stora, att de väga flera centner. Deremot
afsätter sig det salt, som genom afdunstning erhålles
ur hafsvattnet och saltkällorna, i form af små hvita,
ogenomskinliga, fyrsidiga, trattlika rör. Orsaken
till denna besynnerliga kristallisering skola vi lära
känna, när vi komma till saltsjudningen.
Sedan urminnes tid har menniskan förstått skaffa
sig salt. På tysk mark framvälla otaliga salthaltiga
källor, som redan af landets urinvånare begagnats. Vid
badorten Nauheim i Wetterau har man funnit lemningar
efter vidsträckta, forntida saltverk, sannolikt
anlagda af någon keltisk folkstam. Dessa lemningar,
bestående af hvarjehanda kokkärl och rör af lera samt
redskap af sten och brons, lågo 10 till 20 fot under
den nu varande jordytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
