Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koksaltets erhållande ur saltkällorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om, såsom vanligen är fallet, saltkällorna endast
innehålla föga koksalt, 2–10 procent, samt tillika
en jemförelsevis stor mängd andra ämnen, såsom
gips, kolsyrad kalkjord, kolsyrad jernoxidul m. m.,
underkastas den saltförande vätskan före sjudningen
en s. k. gradering. Källorna ligga antingen långt
ned under jordytan i djupt borrade brunnar, öfver
hvilka man uppfört höga uppfordringstorn, såsom vid
Durrenberg (fig. 125) i preussiska Sachsen, eller äro
de verkliga springbrunnar, såsom de förut (sid. 77)
beskrifna nauheims-sprudlarna. När saltvattnet
måste tvingas upp ur den djupa brunnen, sker detta
vanligen medelst vattenkraft och konststänger, som
pumpa upp vattnet till spetsen af brunnstornet i en
der befintlig behållare. Figuren visar de invid
Saale liggande bygnaderna, hjulhusen, hvarifrån
konststängerna utgå, som leda den mekaniska kraften
in i tornets nedre del. Dessa stånggångar, vattenhjul
m. m., inrättade såsom vid vanliga grufkonster, äro
dock tunga, obeqväma maskiner, som allt mera utbytas
mot ångmaskiner. Från tornbehållaren ledes vattnet i
rännor till graderverkets högsta punkt.
Ett graderverk är en af stadigt timmer uppförd, smal,
långsträckt ställning af 35–40 fots höjd (fig. 126),
som jemte tillhörande snedsträfvor står på murad grund
och har under sig en vattentätt hopfogad, planbottnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
