Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koksaltets erhållande ur saltkällorna - Saltgrufvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt i höjd och vidd. Vid högre temperatur i pannan
få kristallerna ej tid att växa på nu anförda sätt,
utan koksaltet afskiljes som ett pulver, hvaremot,
när vattenafdunstningen drifves helt långsamt,
kristallpartiklarna en längre tid hålla sig
flytande och saltet blir mycket grofkornigt. De
på detta sätt erhållna saltkristallernas
utseende är, såsom redan förut blifvit nämdt,
olikt bergsaltskristallernas. Kristallformen är
dock alltid den samma, nämligen kuben, och hela
skilnaden ligger i det olika sätt, hvarpå de små
kubiska kristallindividerna häfta invid hvarandra. I
ena fallet uppstår en fyrsidig tratt, i det andra
en solid kub eller tärning. Förhållandet kan dock
stundom vara sådant, att äfven vid saltsjuderierna
koksaltet utkristalliserar i bergsaltets tärningsform.
Det koksalt, som afsätter sig först, är renast. Tid
efter annan drager man saltet med långa kryckor upp
på pannkanten för att sedan antingen inlägga det i
spetskorgar af skalade videspön eller ock uppskyffla
det bakom de uppslagna hufluckorna, då i båda fallen
moderluten får tillfälle att afdrypa i pannan. Ju
närmare det lider mot slutet af insjudningen, desto
mera bör temperaturen i pannan åter ökas, emedan den
nu mera återstående, i synnerhet med andra salter
mättade moderluten fordrar allt högre hetta för
vattnets behöriga afdunstande. Medan rent vatten kokar
vid 100 grader, fordrar den till full mättnad anrikade
saltlösningen 106 och moderluten ända till 120–125
grader. Hvarje påföljande saltafdrag är orenare
än det näst föregående. När moderluten till slut
håller föga klornatrium qvar, kan hon ännu användas
till erhållande af glaubersalt, svafvelsyradt kali,
engelskt salt, brom- och jodföreningar m. m.
När koksaltet fått vid sträng hetta torka,
är det färdigt att föras ut i marknaden. Om
man besinnar, hvilka kostnader graderingen och
sjudningen måste medföra, finner man lätt, att
denna salttillverkningsmetod måste blifva ganska
dyr. Äfven vid de bäst skötta saltverken kostar ock
i medeltal l centner sålunda tillverkadt salt, allt
efter saltkällornas större eller mindre rikhaltighet,
från 2,25 till 6,75 riksmynt, d. v, s. ända till 40
gånger mer än hafssaltet och likaledes betydligt mer
än bergsaltet.
Bergsaltet tillgodogöres dels genom brytning,
dels genom utlakning med vatten och den erhållna
saltlösningens sjudning, hvarvid dock någon gradering
ej ifrågakommer, emedan utlakningen kan drifvas till
full mättnad.
Saltgrufvorna. Vi vilja först se till, huru man
går till väga vid brytning af bergsalt. Detta salt
förekommer mycket ofta i form af körtlar, nästen
och oregelbundna stockar, hvilket har sin grund i
flötsernas störda lagring, skrynkling, förkastning,
sönderbrytning o. s. v. Härpå utgör det berömda
gruffältet vid Vieliczka i Galizien ett mycket talande
exempel. Fig. 127 framställer i lodrät genomskärning
en del af denna stora saltfyndighet. Underst ligger
sandsten, derofvanpå lera jemte gips. De å figuren
punkterade lagren äro gips. Lerlagren utmärkas genom
en mörkare skuggning, och de hvita skifvorna i dem
äro salt. Ofvanpå leran följer en mäktig aflagring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
