Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltgrufvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffa på afrymningssalterna. Der varande geologer
uttalade sina betänkligheter rörande detta
företag, men deras varningar lemnades, ty värr,
utan afseende. Sannolikt hade man slagit hål på det
skyddande sandstenslagret, ty nämda dag trängde en
bred stråle sött vatten fram i sned riktning. Den
inforsande vattenmängden ökades hastigt, innan man
ännu hunnit blifva betänkt på vidtagande af några
verksamt skyddande åtgärder. Men snart var detta ej
längre möjligt, ty redan på tredje dagen utgjorde
tillflödet i läckan 45 kubikfot i minuten, och ännu
allt jemt tilltog hon i storlek. Nu blef det en ångest
för grufvans bestånd. Dammar murades skyndsamt upp för
att afstänga vattnet, men förgäfves, ty det fiendtliga
elementet underminerade alla grundvalar genom sin
upplösande makt. Pumparna räckte ej till, och man
hade ingen annan utväg än att leda läckvattnet ned i
djupet. Der fans också, i följd af grufvans ofantliga
vidd, utrymme nog, och emedan vattnet, då det blifvit
mättadt med salt, ej mer förmår upplösa något, samt
de i grufvan öfver allt befintliga stora massorna af
smuladt salt hastigt bidrogo till uppnående af denna
mättningsgrad, började man åter fatta mod, helst
tillflödet, som, när det var som störst, uppgått
till 114 kubikfot i minuten, efter hand minskades
till 35, 25 och redan i december till och med till
23 kubikfot. Stora ansträngningar fordrades dock för
att blifva herre öfver fienden. Man satte väldiga
ångpumpar i gång, och sålunda lyckades man inom
kort, visserligen ej göra sig qvitt allt vattnet,
men dock undanrödja all anledning till farhåga för
verkets bestånd, och nu kunde arbetet åter drifvas
i alldeles samma omfång som förut.
Högst märkvärdiga äro äfven saltlagren vid staden
Bochnia, 3 1/2 mil från Krakov. Under denna stad och
dess närmaste omgifning förekomma fyra ofantliga,
öfver hvarandra liggande stockverk, som årligen gifva
vid pass 290 000 centner bergsalt i stycken af ända
till 12 centners vigt. Nära kyrkan ligger det 250
fot djupa anfartsschaktet. Det öfversta stockverket,
2 700 fot långt och 200 bredt, begagnas nu mera till
stallrum. Det andra ligger omkring 400 fot djupare,
är 8 750 fot långt och 340 fot bredt samt innehåller en
fullständig kyrka. 320 fot ännu längre ned befinner
sig det tredje stockverket, 6 700 fot långt, och 135
fot under detta det fjerde och minsta, hvilket gör
tjenst som vattendunt.
Bergsaltsgrufvor, i storlek jemförliga med de nyss
omnämda, har äfven Syditalien att uppvisa i närheten
af Castrovillari vid floden Coscile på sluttningen
af Montealto. Spaniens och Rysslands äro redan
omnämda. Men dessutom förtjenar Frankrike nämnas
för sin betydliga bergsaltsbrytning vid Dieuze i
Lothringen, äfvensom Siebenbürgen och Ungarn. Bland
tyska bergsaltsgrufvor må nämnas de vid Wilhelmshall,
Jaxtfeld och Stetten i Würtemberg samt i synnerhet
Stassfurtgrufvan söder om Magdeburg. Inom
würtembergska området förekommer bergsaltet med en
mäktighet af 65–100 fot, men för att uppnå det måste
man gå ned med schakt djupt under Neckars nivå genom
lager af lera och gips, hvilket endast blef möjligt
med tillhjelp af mycket kraftiga ångmaskiner. Af vida
större intresse, så väl ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
