Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sänkverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hallein, Hall m. fl. ställen medelst s. k. sänkverk.
Dürrenberget vid den lilla österrikiska staden Hallein
består af gips och mergel, hvari bergsaltet förekommer
spridt i större och mindre stycken. Hela det saltfyndiga
berget är vid pass 1 700 fot högt, 10 000 långt och
4 500 bredt. Schakt äro der anlagda, som stå i
förbindelse dels med stoliar, dels med stora underjordiska
rum, dit man nedleder vatten, sedan man förut gjort tätt
kring väggar och botten, så att vattnet kan i dem stiga
upp till taket. Vattnet löser nu upp det i taket och
väggarna insprängda bergsaltet, medan gipsen och mergeln
afsätta sig på bottnen, och man erhåller sålunda med tiden
en sjudvärd saltkälla, hvars innehåll pumpas upp medelst
kraftiga maskiner och bringas till saltsjuderierna, der det
undergår samma behandling som vid de vanliga salthyttorna.
Vi vilja bese Dürrenbergets inre. Nedfarten sker i ett
donlägigt schakt, der en slät planka gör tjenst som
rutschbana (fig. 66). Med den af en tjock handske
skyddade handen fattar man om ett bredvid banan
utspändt rep. En skinndyna tjenar till kälke, och
på denna åka vi ned i djupet, der vi stiga af på ett
tjockt underlag af hö. Vår väg för oss an genom trånga
gångar, än genom höghvälfda gemak. Vi se gruffolket
arbeta på samma sätt som vid Bochnia, pumpverket
knarrar, öfver och under oss höres vattnet sorla,
och kalla droppar stänka ned. Vi äro nu i det tredje
schaktet. Skenet från en uppfarande grufarbetares
lampa ger oss en föreställning om schaktets djup. Ännu
en gång hasta vi pilsnabbt nedåt 120 fot och stanna
framför en obeskrifligt vacker grufsal i form af en
rotunda, hvars väggar gnistra af de i dem sittande
saltdruserna och från hvars tak nedhänger en praktfull
ljuskrona af kristalliseradt bergsalt. Sedan vi
tagit i betraktande en märkvärdig samling brokigt
färgade bergsaltsstycken och verktyg, hvarmed romarna
och de forna tyskarna har arbetade, laga vi oss i
ordning till en sjöfärd. Vår ledsagare öppnar en
dörr. Framför oss ligger ett stort, höghvälfdt rum,
hvars lugna vattenspegel mångdubbelt återstrålar
lampskenet. Vår farkost halkar öfver vattnet, dragen
af osynliga händer, och sålunda komma vi öfver till
den motsatta stranden.
I saltberget vid Ischl ligga ofvanför hvarandra
tolf sådana saltvattensdammar, hvilka naturligtvis
ej äro ett verk af naturen eller finnas till för de
besökandes nöje, utan blifvit anlagda för bergsaltets
tillgodogörande och äro ingenting annat än gamla
sänkverk. På ett stycke skinn ha vi farit ned i de
mörka utvaskade grottorna, på en hund - och hvad en
hund är, vet läsaren redan - begifva vi oss tillbaka
upp ur berget.
Äfven vid Berchtesgaden i Baiern finnas betydande
sänkverk, och beskrifningen af Dürrenberget eller
hvilken som helst af detta slags saltfyndigheter
passar äfven in på Berchtesgadens saltförande lager
och dess tillgodogörande. Härifrån ledes det genom
utlakningen saltstarka vattnet medelst 5 konsthjul
och 9 vattenpelarmaskiner öfver Reichenhall till
Rosenheim. Rörledningen fortgår öfver 14 berg med en
sammanlagd höjd af 3 960 fot och är 5 mil lång. Vid
Reichenhall och Rosenheim är bränslet billigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
