Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkosen - Opalen - Lasurstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalleinos, hvaraf romarna bildade ordet callais och nutidens
mineraloger kalait, som utgör mineralets allmännaste benämning.
En ganska vanlig handelsvara äro de s. k. tandturkoserna,
som emellertid ej äro annat än fossila djurtänder och ben,
hvilka man påträffat i kopparmalmslagren vid Miask i Sibirien
samt på några ställen i Frankrike och som blifvit genomträngda
af kopparoxidhydrat eller fosforsyrad jernoxidul.
Genom denna inblandning ha de organiska lemningarna
erhållit en färg liknande turkosens, som dock i fria
luften ej bibehåller sig, utan öfvergår i fula, gröna
färgskiftningar. Bukarerna drifva förfalskningen ännu
längre och tillverka en oäkta tandturkos af de på
steppen ej sällsynta mammuttänderna, som de förstå
att gifva en blåaktig färg.
Opalen. Mycket eftersökt är den redan af forntidens
folk kända ädla opalen, en vatten hållande kiselsyra
af mjölkhvit grundfärg, men derjemte företeende ett
lifligt skimrande, brokigt färgspel, förorsakadt
af fina sprickor och af lossningar i stenen. Han
förekommer vackrast i Ungarn vid Czerwenitza,
mellan Eperies och Kaschau, sittande som öfverdrag
på klyftytorna och små oregelbundna gångfyllningar
m. m. i der varande trakytkonglomerat. I Indien
saknas han alldeles, men deremot har man funnit honom
vid Frankfurt, på Mains venstra strand, sittande i
basalt. Den yttre formen är ofta klot- eller druflik
och hårdheten ej synnerligt stor. Osterländingarna,
som tycka mycket om denna ädelsten, skaffade sig honom
från Ungarn, men från orienten har han sedan genom
köp och byte vandrat tillbaka till Italien, Frankrike
och Spanien, och sålunda kan man förklara tillkomsten
af s. k. österländsk opal. Den tyska kejsarkronan är
prydd med en sällsynt vacker, stor opalsten.
Glasopalen eller hyaliten är en färglös,
vattenklar, starkt glasglänsande artförändring,
som finnes vid Frankfurt am Main samt på flera
ställen i Böhmen, Mähren och Schlesien. Eldopalen
är hyacintröd till gul, starkt glas-glänsande,
genomskinlig och stundom spelande i olika färger. Han
är hittills endast funnen vid Zimapan i Mejico och
på Färöarna. Halfopal är en gemensam benämning på
de artförändringar af mycket olika färg, som hafva
ett matt utseende och ej äro fullt så genomskinliga
som den ädla opalen. Han förekommer dels på samma
sätt som denna, dels som försteningsämne för trä,
samt slipas till dosor, broscher m. m.
Med sistnämda, till qvartsfamilj en hörande mineral
ha vi nu afslutat beskrifningen af de egentliga
ädelstenarna; men ännu återstå rätt många mineraliska
ämnen, de förut omnämda halfädelstenarna, som i
följd af sina vackra färger och sitt sköna utseende
användas till pelare, vaser, armband, broscher och
otaliga andra större och mindre prydnadsting. Vi
vilja i korthet beskrifva de vigtigaste ibland dem,
görande början med
Lasursteiien. Detta vackra österländska mineral har en
himmelsblå färg af olika hög ton, antager stark polityr,
men är ogenomskinligt. Det är funnet vid Bajkalsjön,
i Tibet, Kina och Tatariet, sittande inväxt i kornig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
