Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granaten - Krysoliten - Turkosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gitschin, genom vaskning af lösa jordlager, hvarefter
kristallerna slipas dels inom landet, mest i Turnau,
hvilket gifvit dem benämningen böhmiska granater, dels
och företrädesvis på Schwarzwald. Stora kristaller
äro mycket sällsynta, och äfven de största stenarna af
ädel beskaffenhet äro mindre än en hasselnöt. Smärre
korn förekomma deremot i stor ymnighet, men på dem
förtjenar vaskaren nätt och jemt hvad han behöfver för
att nödtorftigt lifnära sig, och endast förhoppningen
att någon gång lyckas hitta en större sten kan förmå
honom, som en lotterispelare, att fortsätta sitt
otacksamma yrke.
Karbunkeln lyser, slipad, som ett glödande kol. De
gamla hebreerna, etioperna och egypterna gåfvo honom
på sina särskilda språk ett namn, som just betyder
glödande kol, och grekerna kallade honom äntrax,
kol, hvilket ord romarna öfversatte med carbunculus,
ett litet kol, härledt af carbo.
Granaten är ett af de ymnigast förekommande ädla
mineralen. Man slipade honom redan i de äldsta
tiderna, och ännu i dag är han en omtyckt, men
tillika ej dyr ädelsten. Några sorter, med grön
färg, kallas stickelbärs stenar eller grossularer,
ofta förvexlade med vesuvianen, som äfven är
grön. Svart, ogenomskinlig granat kallas stundom
melanit. Den vanliga bruna granaten pulveriseras
och användes som slipmedel. Stundom, när mineralet
utgör en väsentlig beståndsdel i vissa bergarter,
som då pläga kallas granatberg, begagnas det vid
jerntillverkningen som tillsats på masugnen.
Krysoliten. Med krysolit förstår man ett oljgrönt,
gräsgrönt, stundom gul- eller brunaktigt,
glasglänsande mineral, innehållande talkjord,
jernoxidul och kiselsyra, hvilket finnes i åtskilliga
äldre eruptiva bergarter, i lavor och meteorstenar
samt äfven kallas olivin och peridot. Ädel
krysolit är genomskinlig och ej särdeles hård samt
som ädelsten eftersökt och temligen sällsynt; man
har funnit honom i Egypten, Syrien och Indien.
Turkosen är en ljusblå eller grönblå, ogenomskinlig,
mjuk sten, som dock antager en vacker glans, och
var redan i forntiden en högt skattad ädelsten. Han
förekommer utmärkt vacker vid Nisjapur i den persiska
provinsen Korasan, innehåller fosforsyrad lerjord och
vatten och har äfven blifvit funnen i kiselskiffer
i Schlesien och Sachsen. En fyndort för turkoser,
hvilken, såsom de af menniskohand åstadkomna, djupa
hålorna och de med hieroglyfer och halfupphöjda
bildhuggeriarbeten utsirade klippväggarna nogsamt
utvisa, måste ha varit känd och bearbetad redan
i den grå forntiden, har helt nyligen, 1865,
blifvit af fransmannen Petiteau återfunnen och å
nyo bearbetad. Han är belägen invid Röda hafvet fem
dagsresor från halfön Sinais spets, och turkoserna
sitta der inväxta i en sandsten, till hvars sprängande
krut användes.
Turkosen, som förekommer i stycken af mycket olika
storlek, kallas af perserna firuze, af kurder och
turkar pirusa, feroze och peruse. Den kaldeiska
benämningen är torkei eller torkeja, hvarifrån
medeltidens namn for denna sten, turcois, som ej har
någonting att skaffa med turkarna, härstammar. De forna
grekerna kallade honom efter hans sjögröna skiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
