Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergkristallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom de erhålla sin kraftiga röda färg. Äfven de
brasilianska och tyska sorterna, hvilka förekomma
dels som geoder, fyllnadsämnen i blåshål i melafyr,
dels lagerformigt i den permiska formationens
röda sandsten, antaga, genom bränning en mera eldig
färg. Ordet karneol var en ofta återkommande benämning
på de i melafyr inväxta, ej sällan hjertformiga, röda
qvartsmandlarna och har ingenting att skaffa med
dessas köttfärg, utan häiiedes från medeltidsnamnet
Cornelius, som betyder hjertsten.
Kasjolongen, hvars benämning är af kalmuckisk
härledning (af kasj, skön, och dsjolon, sten), var
känd redan af Moses och hebreerna, som kallade honom
joholon. Han är nästan ogenomskinlig och matt eller
endast skimrande samt af gulhvit, mera sällan mjölk-
eller rödhvit färg.
Kalcedonen, hvilken, liksom karneolen, alltid
håller litet vatten, är föga genomlysande och
af mycket olika färg, såsom hvit, grå, gul, brun
o. s. v. Den yttre formen är druf- och droppstenslik
eller platt, glansen obetydlig. Stundom har
mineralet dendritiska, d. v. s. träd- och grenlika
färgskiftningar, uppkomna genom infiltreradt mangan-
eller jernoxidhydrat, och kallas då mockasten.
Brun karneol med ränder af kalcedon kallades
af de gamla onyx, då han sålunda innehöll två
randvis vexlande färger, och sardonyx, då
han innehöll tre. Greker och romare använde båda
dessa stensorter till graveringskonstens finaste
praktverk. I det ljusa skiktet, hvars tjocklek
ej sällan understeg 1/3 linie, formades i upphöjdt
arbete ansigtsbilder, medan de öfverliggande färgade
skikten utarbetades till hår, draperier och sirater,
och det mörkfargade skiktet under det hvita utgjorde
konstverkets botten. I Italien blomstrar ännu detta
finare stensnideri som en särskild konstgren. Slipade
onyxstenar i upphöjdt arbete kallas kameer, med
fördjupad gravyr intaglier. Mindre dyrbara kameer
tillverkas emellertid i stor mängd af olika färgade
snäckskal, som äro mycket mjukare än karneol, kalcedon
m. m. och derför låta med större lätthet gravera sig.
Heliotropen är en med s. k. grönjord, jordformig
klorit, blandad kalcedon af mörkgrön färg, hvilken,
liksom karneolen, begagnas till ringsigill, antar
stor polityr och värderas ganska högt, när i den gröna
grundmassan gula och röda punkter ligga inströdda.
En qvarts af lökgrön färg kallas prasem, hvaremot
med kattöga förstås en grönhvit till olivgrön eller
äfven röd och brunaktig qvarts, hvari fina trådar
af asbest äro inväxta, hvarigenom mineralet erhåller
ett tindrande sken.
Krysoprasen är en af nickeloxid färgad, äplegrön
kalcedonart, som endast finnes vid Kosemiitz i
Schlesien och fordom mer än nu, emedan färgen ej är
varaktig, begagnats till ringinfattningar, broscher,
dosor m. m. Plasma är en annan likaledes ganska
sällsynt kalcedonart med lökgrön färg.
Jaspis är en af jernoxid eller jernoxidhydrat,
lerjord, kalkjord m. m. genomträngd, tät,
ogenomskinlig, matt eller vaxskimrande qvarts af
mångfaldiga färger, såsom brun, röd, gul, grön,
grå eller svart, dels hvar för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
