Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agaten - Ädelstenarnas slipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nefrit är ett fast, nästan ogenomskinligt mineral,
bestående förnämligast af kiselsyra, kalk- och
talkjord, samt med en behaglig, än mörkare, än ljusare
grön färg. Han finnes i synnerhet i Kina, derifrån han
kommer till Europa bearbetad till dosor, kärl, dolk-
och sabelskaft, pitschaft, amuletter m. m.; under
stenåldern tillverkades deraf de utmärkta stenyxor,
som stundom anträffas i höfdingars grafvar. I Europa
användes han föga, ehuru det vid parisutställningen
1867 visade sig, att han i förening med rubiner och
diamanter gör en ganska god effekt.
Af ringa användning är vidare den ädla serpentinen,
som för oss tillbaka till de bergarter, deribland
äfven serpentinsten, som blifvit beskrifna i första
kapitlet af detta band.
Ädelstenarnas slipning. För att skönheten hos de
i det föregående beskrifna mineralen må i fullaste
mått framstråla, låter man dem undergå flerfaldiga
behandlingar. Sålunda lösgör man dem från den stenart,
hvari de sitta inväxta, ger dem en passande form, gör
deras kristallytor fullkomligt jemna och släta, for
att deras genomskinlighet, glans och färgspel må fullt
framträda, eller söker slutligen genom glödgning och
kemisk behandling förändra deras färg. Den vigtigaste
behandlingen, som ädelstenarna ha att undergå, emedan
hon sträcker sig till dem alla och mest bidrager till
förhöjande af deras naturliga skönhet, är emellertid
slipningen.
Adelstenarna slipas antingen för hand eller med
maskin. De delar af den råa stenen, som skjuta fram
öfver den ytbegränsning, han genom slipningen skall
erhålla, blifva antingen afnötta eller ock medelst
smergelskifvor bokstafligen bortskurna, liksom en
cirkelsåg genom sin roterande rörelse skär rund virket
i kantiga stycken.
Slipningen af halfädelstenarna har i Tyskland utbildat
sig till en ganska betydande industrigren, som har
sitt hufvudsäte i Oberstein och Idar vid Nahe.
De maskiner, som vanligen användas för slipning af
qvarts, agat och andra ordinära stensorter, äro stora,
cylindriska sandstenar, som genom någon mekanisk kraft
försättas i en hastigt kretsande rörelse omkring sin
axel och på samma sätt som en vanlig slipsten hållas
ständigt våta. De äro derjemte omgifna med en stark
kåpa af trä, som endast på några få ställen gör dem
åtkomliga for arbetaren. Meningen med denna kåpa
är, att, om en slipsten springer i bitar, dessa ej
må kunna genom centrifugalkraften slungas omkring,
då arbetaren lätt skulle blifva skadad. Denne fäster
stenen, som skall slipas, i en träklofve och trycker
honom sedan hårdt mot slipstenens plana sida eller
runda periferiyta, allt efter som stenen skall
slipas plan eller erhålla en urrundad form. Sjelf
lägger han sig raklång på en ställning, liknande
en bänk, och använder sin egen kroppstyngd som
belastning. Men det obeqväma läge, hvari arbetaren
flera timmar å rad befinner sig, och det fina stendam,
som han oupphörligt inandas, förstöra snart hans
helsa. De inrättningar äro således att föredraga,
hvarvid stenarna, som skola slipas, medelst mekanisk
tillställning hållas tryckta mot slipstenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
