Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenarnas slipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De grofslipade stenarna gå sedan till en maskin,
liknande en svarfstol, för att der på en hastigt
kringlöpande, med smergel beströdd kopparskifva
erhålla full polityr. Denna slipstol är vidare
så inrättad, att ädelstenarna kunna i honom
sågas eller utskärningar och fördjupningar å dem
anbringas. Slutligen förvandlar man honom lätt till
en maskin för genomborrande af perlor och granater,
hvarvid borrningen sker med en liten diamantbit. De
liandborrningsverktyg, som användas på Schwarzwald
för granaternas uppborrande, äro inrättade ungefär
som vanliga drillborrar.
Mosaikarbeten, hvarmed förstås konstsaker,
sammansatta af en stor mängd små, slipade stenstift,
tillverkas af utmärkt skönhet i Rom, Firenze,
S:t Petersburg och Jekaterinenburg. Grekernas
och romarnas golf och taflor af mosaik och de
mosaikprydda medeltidskatedralerna öfverträffas af
mosaikarbetena i San Pietro i Rom och Isakskyrkan
i S:t Petersburg, hvilka fullkomligt ha utseende
af målningar. De italienska och ryska stensliparna
förfärdiga mosaiktaflor, på hvilka de särskilda
bitarna äro så små och konstnärligt sammanfogade,
att de knapt kunna urskiljas. I många palats äro
golfven inlagda med mosaik, som fullkomligt liknar
en brokigt färgad matta.
Hufvudsaken härvid är, icke stenarnas slipning, utan
den högre uppgiften att kunna så sammanpassa dem, att
det hela ger intrycket af ett verkligt konstverk. Helt
annorlunda förhåller det sig deremot med de ädla
stenarnas vanliga behandling och slipning. Här afser
man nämligen ej att åstadkomma någonting liknande en
vacker målning, utan söker endast genom rent mekaniska
medel förhöja det angenäma intryck, som redan de
oarjDetade ädelstenarnas färg, glans och strålbrytning
åstadkomma. Detta sker derigenom, att man ger stenarna
en passande form och låter deras ytor undergå tjenlig
behandling. Det är ingen Öfverdrift att påstå, att
genom den utbildade konstfärdigheten i ädelstenarnas
slipning diamanten blifvit för andra gången upptäckt.
Diamantslipningen är ett mycket ömtåligt arbete,
emedan en alldeles oersättlig sten lätt kan genom
bristande skicklighet eller vårdslöst arbete förlora
större delen af sitt värde. Kohinoor slipades
första gången af en viss Hortensio Borgio på uppdrag
af sjah Zehan och skall dessförinnan ha vägt 793
karat. Dermed blef dock ej mycket vunnet, ty diamanten
erhöll då den välbekanta, olämpliga form, som han ännu
1851 på utställningen i London hade och förlorade på
samma gång mer än tre fjerdedelar af sin ursprungliga
vigt. När sjah Zehan fick se, på hvad sätt arbetet
blifvit utfördt, dömde han stensliparen foiiustig
det betingade arvodet och pålade honom derjemte en
plikt af 1 000 rupier för hans oskicklighet.
Allt efter ädelstenarnas olika art, färg,
genomskinlighet och hårdhet bedömer man ur olika
synpunkt det sätt, hvarpå de böra slipas. En
färgad sten utvecklar sin färgprakt allra bäst
från en rundslipad yta, hvaremot en sten, hvars
Ijusbrytningsförmåga och prismatiska färgspel man vill
framhålla, visar sig bäst till sin fördel, om han
begränsas af plana ytor. I äldr tider nöjde man sig
med att glätta de naturliga kristallytorna, och förs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
