Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenarnas slipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diamantslipningsbolag, hvars ångmaskiner om nära
100 hästkrafter drifva 438 slipqvarnar och som
syselsätter vid pass 1 000 arbetare, samt flera
enskilda verkstäder, af hvilka den största tillhör
hr Coster. I hans verkstad slipades de båda största
diamanter, Kohinoor och Söderns stjerna, som i våra
dagar undergått denna förädlingsprocess. Fig. 151
visar den maskin, på hvilken Kohinoor erhöll sin nu
varande sköna form, i full verksamhet.
Det första arbetet på en rå diamant är hans
klyfning. Stenen låter nämligen parallelt med
sidorna i hans naturliga kristallform, oktaedern,
temligen lätt klyfva sig, sedan man likväl först
rispat honom på ytan i den riktning, hvari klyfningen
skall ske. Detta arbete, som fordrar en synnerlig
skicklighet, kan endast göras för hand. Man upphettar
en blandning af hartspulver och fin sand, så att
hon antager degform, och fyller dermed en halfrund
messingshylsa, som på sin kupiga sida är försedd med
ett handtag af trä. Derefter intryckes diamanten i
den ännu varma och derigenom sega massan i sådan
ställning, att den kristallyta, hvari skåran
skall göras, blir vänd uppåt och skjuter fram
öfver hartsmassan. Arbetaren tar nu hylsan med den
fastkittade diamanten i ena handen och ger henne en
stadig ställning genom att trycka henne mot en liten
gaffel, som är fäst öfver en låda. med plan botten,
hvari motsvarande hål blifvit upptagna. I sin andra
hand håller han en på samma sätt stadigt infattad
diamant med uppstående spets, och med denna spets
rifver han nu emot diamanten, som skall klyfvas,
tills, han erhållit en skarp inskärning, hvarefter,
sedan hylsan blifvit fast i ett stycke genomborradt
bly, eggen af en liten skarp knif insattes i skåran
och på bladets baksida anbringas slag efter slag,
tills stenen klufvit sig.
Sedan genom nu beskrifna klyfningsmetod diamanten fått
ungefärligen den form, man önskar, erhåller denna
form sin fulländning derigenom, att diamantens ytor
slipas mot ytorna af en annan diamant. Detta arbete
fordrar likaledes synnerlig skicklighet, emedan det nu
gäller att kunna så afpassa formen, storleken och
läget af hvarje särskild kristallyta, att de alla
erhålla en fullt symmetrisk anordning och stenen
sålunda i sin helhet får en matematiskt noggrann,
regelbunden form. För denna slipning fastkittas
stenarna i hylsor på nyss beskrifna sätt. Dock böra
i följd af den större påkänningen de till hylsorna
hörande handtagen eller spetsarna nu göras starkare.
Sedan stenen blifvit färdigslipad, återstår
ännu att polera honom. För undergående af denna
operation infattas han i en lättsmält legering af
tenn och bly, som blifvit uppmjukad Öfver en liten
lamplåga, hvarvid noga bör tillses, att den yta,
som skall poleras, kommer att ligga vinkelrätt
mot slipskifvans axel. Nu fästes han så stadigt
i en till poleringsapparaten hörande gaffelformig
jernställning, att hans läge ej under arbetet kan
rubbas. Vi se denna gaffel i fig. 153. Han är af
stadigt jern och hålles genom handkraft eller pålagda
tyngder tryckt mot den vågrätt roterande skifvan, som
är af finkornigt tackjern eller mjukt stål, så att
det med olja rifna polerpulvret hålles qvar. Hennes
diameter är vid pass l1., fot och ytan försedd med
flera koncentriska, ringformiga fördjupningar af
olika vidd, afpassade för diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
