Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenarnas slipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af olika storlek. Diamantstoftet, det enda dugliga
polerämnet, erhölls fordom till det mesta af affallet
vid diamanternas klyfning och slipning, men nu mera
användes ej obetydligt af den förut omnämda svarta
diamantsort, som kallas karbonat. Det utomordentligt
fina pulvret utrifves med litet mandelolja och
påstrykes med en fin pensel. De ytterst små fasetter,
som ej kunna åstadkommas under slipningen, anbringas
i sammanhang med poleringen. Gaffeln är så inrättad,
att metallhylsan, hvari diamanten är infattad, i
honom kan föras fram och åter och äfven fastsättas i
en. lutande ställning, allt eftersom kristallytornas
olika läge fordrar.
De slipade ädelstenarnas vanligaste former likna
hvarandra deruti, att de alla äro vidast utefter
den begränsningsrand, kallad gördel, rundist,
rondelle, dit stenens infattning sträcker sig. Allt,
som ligger ofvanför denna rand, kallas öfverdelen,
kronan eller paviljongen, och allt, som ligger
nedanför henne samt följaktligen skyles af
infattningen, underdelen, la culasse.
Man skiljer efter olika slipningssätt mellan
briljanter, rosenstenar och taffelstenar.
Briljantformen lämpar sig bäst for sådana
stensorter, hvilka, såsom diamanten, af naturen ha
en oktaedrisk gestalt, emedan vid hans anbringande
ej så mycket af den råa stenen behöfver bortklyfvas.
Denna form ger derjemte hos genomskinliga stenar den
vackraste ljuseffekten. Öfverdelen består af en med
rundisten parallel yta samt för öfrigt antingen en
tredubbel rad fasetter (fig. 154), hvaribland 16
trianglar och 8 fyrsidiga ytor, eller ock en dubbel
rad (fig. 155), innehållande endast trianglar. I
förra fallet tages öfverdelen hälften så hög som
underdelen, och den öfversta med rundisten parallela
ytan får en diameterlängd, som är 4/9 af rundistens,
medan den understa ytans diameter blir 5 gånger mindre
än rundistdiametern. Större stenar förses med ännu
större antal fasetter, hvarvid talet åtta alltid
spelar en vigtig rol. Kardinal Mazarin skall ha varit
den, som först föreslagit detta slipmngssätt.
Rosenstens- eller rosettformen (fig. 156), hvars
uppkomst skall datera sig från 1520, höjer sig
pyramidlikt från den vida, stundom elliptiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
