Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordens afkastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På stepperna i Asiens mellersta del ha de
nomadiserande herdefolken bibehållit sig ända till
vår tid. Men äfven hos oss finnas folk, hvilkas
hela egendom består i deras hjordar och som med
dem vandra från trakt till trakt, antingen, såsom i
Spanien, Italien och Schweiz, tillbringande vintern
i dalarna och på slättlandet, for att om sommarn,
då gräset der borttorkar och källorna utsina,
uppsöka bergstrakterna, eller ock, såsom i Ungarn,
södra Ryssland o. s. v., ständigt kringströfvande
på det steppartade slättlandet. Till dylika nomader
hör vårt lands lappbefolkning, som med sina hjordar
nödgas föra ett vandrande lif för att kunna förse
dem och sålunda äfven sig sjelf med föda.
Med uppförandet af fasta bostäder och öfvergången
till egentligt åkerbruk, hvartill vi då äfven räkna
trädgårdsskötsel och skogsodling, börjar hvarje
folks egentliga kultur, ty en fortgående utveckling
förutsätter som vilkor, att säkerhet finnes för
lefnadsbehofvens tillfredsställande. Snart tvingar
alstrens olikartade beskaffenhet till ett utbyte,
handeln utvecklar sig, och slutligen inträder äfven
arbetets fördelning, denna den nyare industrins och
hela vår odlings grundval. Hvar och en befrämjar
på en gång sitt enskilda och det allmänna bästa,
hvar och en utbildar sina anlag blott i den riktning,
hvartill hans håg och kallelse göra honom skickligast,
utan fruktan för att han ej städse skall få sina
nödvändiga lefnadsbehof fylda.
Först nu blir jordens brukning den rätta grundvalen
för hela den menskliga verksamheten, ty genom henne
frambringas födoämnena och råämnena, de förstnämda
till underhåll af menniskor och husdjur, de senare för
att genom näringarna förarbetas till ett högre värde.
Åkerbrukets uppgift blir sålunda att frambringa
dessa ämnen i rikligaste-mängd och för detta
ändamål uppbringa den odlade jorden till en högre
bördighet. Den areal, hvaröfver den enskilde kan
förfoga, blir allt mindre, men den afkastning,
denna areal lemnar, allt större. Inga andra
värden äro jemförliga med dem, som åkerbrukets
afkastning lemnar i länder med en högre kultur. Man
beräknar, att en jägare behöfver för sitt uppehälle
i medeltal ett jagtområde af åtminstone 2 400 till
3 000 tunnland. En herde behöfver dertill 250 till
300 tunnland, medan det lägst stående jordbruket
för samma ändamål endast kräfver en areal af 24
till 30 tunnland. Ett högt uppdrifvet jordbruk
förser en person med medlen till hans underhåll
från 2 till 4 tunnland, och handelsträdgårdsmästaren
åtnöjer sig i sådant hänseende med ett halft till ett
tunnland. Blomsterodlaren, som är försedd med växthus
och andra nödiga hjelpmedel, kan till och med under
gynsamma förhållanden finna full verksamhet på en ännu
mindre areal. På samma sätt kan den jordbrukare,, som
blott odlar mera lönande handelsväxter, såsom tobak,
humle, vim^ankor o. d., nöja sig med en vida mindre
areal än den för åkerbruket ofvan anförda.
Dessa resultat kunna endast vinnas genom ett rikligt
användande af kapital och arbete. Jägaren bär i sina
ofta med egna händer tillverkade vapen samt några
kokkärl med sig allt, hvad han eger. Herden deremot
behöfver ett tält samt redskap för att kunna bereda
de alster, som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
