Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landthushållningen hos de gamla folken - Landthushållningens utveckling till den nyaste tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämne. Jorden sköttes förträffligt, åkerfälten
gödslades med större omsorg, än hvad som nu sker på de
flesta ställen, och så högt uppskattades och ärades
värdet af detta förfaringssätt, att uppfinnaren
af ladugårdsgödselns användande, Stercutius, till
erkänsla af romarna insattes bland gudarna.
Alla tre naturens riken måste bidraga till
bördighetens höjande. Alla möjliga affall samlades på
det omsorgsfullaste och användes till gödningsämnen. I
de stora kolumbarierna höll man tusentals fåglar,
ej allenast för att göda dem, utan äfven för
att af dem erhålla en värderik gödsel. Lupinerna
odlades som gröngödningsväxt, och aska samlades
och användes på åkrarna. Med goda åkerbruksredskap
bearbetades jorden flitigt, och åt trädans skötsel
egnades all nödig omtanke. Ängsöfversilningarna voro
förträffligt ordnade, och för vattnets bortförande
från fälten användes redan tegel i hästskoform med
sulor, med ett ord, ett slags dränering eller under
jordytan anlagda aflopp, ja, till och med skörde-
och tröskmaskiner användes. Fältindelningen var väl
ordnad, och godsens förvaltning ända in i de minsta
delar mästerligt organiserad.
Stora afvelsgårdar voro anlagda för boskap
af allahanda slag, och till och med hafvets
djur förstod man att uppdraga in uti landet. Den
omåttliga lyxen börjar under kejsartiden. Storartade
parkanläggningar och blomsterträdgårdar inkräktade
på åkerfältens område, och dyrbara bygnader slukade
millioner. Tillika hopades jordegendomen i händerna
på ett mindre antal egare, hvilkas behof togo så
stora summor i anspråk, att nödigt rörelsekapital
för jordbrukets drifvande saknades. Egendomarna
utarrenderades nu mot högsta möjliga inkomst för
tillfället, arbetarnas, slarvarnas, hårdt betryckta
ställning framkallade uppror, landet blef utfattigt,
och de stora gynnade importen af säd för att kunna
vinna stora summor på handeln.
Blodiga krig fullbordade den allmänna ruinen, och
öde fält uppstodo, som till en del ännu i dag ej
blifvit odlade å nyo, då man på samma gång genom att
nedhugga skogen på höjderna beröfvade grödorna de
gynsamma klimatiska vilkoren för deras trefnad och
utveckling. Blott i landtbruksförfattarnas arbeten
återfinner man nu mera bilderna af det fordom så
blomstrande åkerbruket med dess ståtliga bygnader, väl
skötta trädgårdar, vinberg och fruktträdgårdar, dess
förträffliga ladugårdar fulla med vacker boskap, dess
fiskdammar af olika slag, väl skötta ängar och åkrar,
dess ordnade ekonomi, väl bedrifna mjölkhushållning,
biskötsel, skogshushållning m. m.
De fordom så arbetsamma, strängt uppfostrade och
tarfliga romarna hade efterträdts af ett slägte,
om hvilket en samtida författare säger, att det
»hvarken kunde bevara ett arfgods eller fördraga,
att det kom i andras händer», ett slägte, som genom
vansinnigt slöseri och en girig politik blifvit både
andligt och kroppsligt förderfvadt och måste falla
ett lätt byte för de norr ifrån inbrytande horderna.
Landthushållningens utveckling till den nyaste tiden.
Efter folkvandringarnas tid var det i klostren,
som de romerska landtbruksförfattarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
