Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landthushållningens utveckling till den nyaste tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten förvarades och flitigt studerades, och det
var genom munkarna, som ett blomstrande åkerbruk
efter romerskt mönster å nyo spriddes, om också ej
alltid motsvarande de klimatiska förhållandena.
Germanernas, gallernas och briternås åkerbruk
var, när romarna kommo i beröring med dem, mycket
litet utveckladt. Männen syselsatte sig med jagt och
krigståg, medan qvinnorna och slaf varna fingo sköta
utarbetena och hushållsgöromålen. Företrädesvis
odlades korn, hafre och lin, men den egentliga
rikedomen låg i boskapen, hvilken äfven, då
fara hotade, lättare än säden kunde bringas i
säkerhet. Såsom uppfödare af hästar voro chaucerna
berömda. Plogen, hvetet, vinrankan och åtskilliga
andra växter infördes af romarna i rheinländerna
och på samma gång äfven deras brukningssätt,
som till en del ännu påträffas derstädes, nämligen
tvåskiftesbruket, som ursprungligen bestod i omvexling
mellan träda och hvete, men sedermera äfven upptog
odlingen af majs, foderväxter o. d.
Då frankerna kommo till väldet, började
landthushållningen stiga, och särskildt väcker
Karl den store ännu i dag vår beundran genom de
noggranna föreskrifter, han gaf för skötseln af de
kungliga landtgårdarna, om äfven de för hans stora
verldsrike utfärdade föreskrifterna, huru varuprisen
skulle genom lag bestämmas, vitna derom, att han
ej fattat vilkoren för all handel. I allmänhet
voro visserligen de första århundradena ej egnade
att bereda någon trefnad åt landtmannens fredliga
yrke, och hvarken länsväsendet eller presterskapets
stigande makt var gynsam för uppkomsten af ett
sjelfständigt bondestånd. Lifegenskap, servituter
af alla möjliga slag, hofveri, tionde, betesrätt,
länsafgifter, skatter och dylika bördor voro blott
egnade att höja adelns och presternas makt. De
framkallade ofta uppror, hvilka blott ledde till
desto svårare förtryck. Ehuru anläggningen af städer
hade till följd, att fria män bosatte sig på deras
områden, och på korstågens tid hvarje deltagare
fick sig tillförsäkrad friheten, och oaktadt den
härigenom uppkomna bristen på arbetskrafter ledde
till beviljande af större privilegier än tillförne
och sjelfva lifegenskapen mot slutet af femtonde
århundradet upphäfdes, kunde dock, i följd af ständiga
krig och inhemska fejder, endast i klostrens och
städernas närhet ett blomstrande åkerbruk drifvas.
Under hela denna tid var det egentligen blott i
Spanien, under de idoga, äfven om konst och vetenskap
fortjenta morernas vård, som åkerbruket blomstrade
på ett sätt, hvilket till och med stälde det romerska
jordbruket, då det stod som högst, i skuggan. Hela
landet var odladt som en trädgård. Säd frambragtes i
öfverflöd, frukt- och vinodlingen stod i högsta flor,
bevattningen var förträfflig och lade grunden till de
första hushållningsföreningarna, inrättningar, som
egt bestånd ända till våra dagar. Landets fårafvel
och ylleindustri voro berömda. Sedan de kristna
spaniorerna bemäktigat sig hela landet, råkade
dock denna vackra kultur i förfall. Inqvisitionen
utvecklade sin fruktansvärda makt, och allt, hvad
näringsflit heter, försummades. När vidare genom
Amerikas upptäckt guldfebern utbröt och ofantliga
summor infördes i landet, riktades all uppmärksamhet
på den döda mammon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
